BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Josefin, 35 år och boende i Örkelljunga, är ishockeyentusiast men får trots sitt stora intresse sällan biljetter till Rögle BK:s hemmamatcher i elitserien på Lindab arena i Ängelholm. Trots att 800 nya sittplatser tillkom på arenan vid förra sommarens ombyggnad blev det inte en enda ny rullstolsplats utöver det redan befintliga 20-talet som innehas av personer med seriekort och därför ständigt är upptagna. Rögle BK kände väl till behovet och att utöka antalet rullstolsplatser på arenan hade varit en skälig åtgärd med hänsyn till klubbens ekonomiska och praktiska förutsättningar. Klubben har dock avvisat kraven. Missgynnandet av Josefin har ett klart samband med hennes funktionsnedsättning. Sedan både DHR Skåne, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder och Antidiskrimineringsbyrån i Helsingborg har engagerat sig i fallet har en anmälan inlämnats till diskrimineringsombudsmannen.

Ingeborgs och Josefins fall är inte unika. De är bara några exempel på hur det ser ut i ett samhälle där jämlikhet och rättvisa fortfarande i alltför hög grad är politiska honnörsord. Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning enligt LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – har genom Försäkringskassans allt snävare tillämpning medfört att många människor har förlorat livsavgörande insatser. Kostnaderna under de senaste tio åren har förvisso ökat kraftigt och en utredning har i dagarna tillsatts för att se över lagen. Enligt direktiven ska ”förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i stödinsatser finansieras med besparingar i assistansersättningen.” Ett alltför stort fokus på kostnadsbesparingar riskerar att särskilt utsatta grupper ställs mot varandra. Det är knappast den aktiva fördelningspolitik som lagen syftade till enligt förarbetena. Assistansreformen måste återställas till sina ursprungliga intentioner – att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som tillhör lagens personkrets med målet att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Sedan januari 2015 finns ett nytt tillägg i diskrimineringslagen som gör att otillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning kan betraktas som diskriminering. Lagen har fått stark kritik på grund av sina många undantag. FN:s övervakningskommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat Sverige för att den inte omfattar företag som har färre än tio anställda. Det innebär att 90 procent av företag inom handel, restaurang- och hotellbranschen inte påverkas av förbudet. DHR-förbundet har engagerat sig starkt för en skärpning av lagen och har nu till och med lämnat in en stämning mot X-trafik i Gävle för att en rullstolsburen person hindrades att åka med en buss där chauffören sade att han saknade utbildning och därför inte kunde använda bussens trapplift.

I sitt invigningstal på Hörselskadades (HRF) kongress i Linköping den 27 maj sade barn-, äldre-och jämställdhetsminister Åsa Regnér bland annat: ”Regeringen arbetar för att vi ska ha ett inkluderande samhälle för alla, där det inte finns några hinder för människors delaktighet. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa och viktigt när vi utvecklar den svenska modellen.” Orden förpliktar. Det är den omgivande miljön som gör en person funktionshindrad. Därför är det den omgivande miljön som ska anpassas efter individens behov och inte tvärtom. Det är dags att leverera. Det gäller både personlig assistans efter behov och en diskrimineringslag som inkluderar i stället för utestänger.