Ledare: Dags för kommunalt ­hotell?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kommunen betalar i nuläget (enligt statistik från maj månad) ut försörjningsstöd, socialbidrag, till omkring 3 000 hushåll. Bland dessa finns inte mindre än 650 familjer. Kostnaderna för försörjningsstödet i Uppsala uppgår till cirka 20 miljoner. 

I en rapport till arbetsmarknadsnämnden i kommunen förklaras en del av kostnaderna så här: ”Kommunen saknar bostäder för akuta, mer tillfälliga behov trots att behovet är stort. Det är en anledning till varför vissa familjer med försörjningsstöd blir tvungen att bo i kostsamma tillfälliga lösningar. Det rör sig om hotell, vandrarhem eller liknande t ex Brogård lägenhetshotell, Vandrarhem Centralstationen eller Kvarntorgets vandrarhem.”

På grund av den bostadsbrist som råder måste alltså Uppsala kommun inkvartera personer och familjer med försörjningsstöd på hotell. Min vän som jobbar på socialtjänsten har berättat om klienter som har fått bo på Scandic och andra hotell, för att kommunen inte har bostäder åt de som behöver det. 

Så, hur löser vi detta? En idé är ett kommunalt hotell. Med ett kommunalt hotell skulle kommunen kunna hålla nere kostnaderna avsevärt. Utan vinstkrav, larvig marknadsföring eller chokladbitar på kuddarna skulle Uppsala kommun kunna ge tak över huvudet till folk till lägre kostnad.

Det kommunala hotellet skulle också kunna vara mer anpassat för familjer. Det skulle göra vistelsen värdigare och tryggare för barnen. 

Hotell har helt andra byggkrav än lägenheter och kan därför byggas billigare och snabbare. Bostäderna som presenterades ovan kommer inte stå klara förrän om några år. Tills dess måste Uppsala kommun ge husrum åt sin befolkning. Med ett kommunalt hotell skulle detta kunna ordnas snabbare än 2018, då bostäderna i exempelvis Kungsängen beräknas vara klara.

Problemet med ett kommunalt hotell är att det skulle kunna bli något av ett fattighus. Ett stigmatiserande boende där Kommandoran (som i Emil i Lönneberga) ska hålla ordning bland hjonen.

Men vad är alternativet när det är marknadsmekanismer som styr bostadsfrågan i dag? Även om Uppsala kommun skulle vilja bygga anständiga, billiga bostäder åt dem som tillfälligt behöver dem, så kan inte kommunen göra det. Lägenheter måste ha marknadspris och får inte subventioneras. 

Frågan om bostad och ett kommunalt hotell handlar egentligen om marknaden har fått alltför stor makt över boende. Bostad är inte längre en rättighet utan en förmån för vissa med kapital. 

För att kunna göra bostad till rättighet, måste fler delar av ekonomin planeras. Vi kan inte låta marknaden eller de privata hotellen avgöra om folk ska ha tak över huvudet eller inte.