Bohlin tyckte snabbt till om ärendet på X, efter att ha läst en artikel i Fokus där Anna pekas ut som ett säkerhetshot. Ministern skrev att han pratat med Energimyndigheten med anledning av det “mycket uppseendeväckande och allvarliga avslöjandet”.

Men nu menar Bohlin att han bara hörde sig för om myndighetens allmänna “säkerhetsskyddsarbete”. Trots att han själv twittrade att uppgifterna om Anna var skälet till samtalet.

Kanske var beslutet att avsluta anställningen redan fattat när Carl-Oskar Bohlin ringde GD:n Robert Andrén – men kanske var det ren tur. Och det största problemet kvarstår: att myndigheter och ministrar trakasserar klimataktivister.

Michel Forst, FN:s särskilda rapportör för Århuskonventionen – som konstaterar att medborgarna har rätt att engagera sig i miljöfrågor – är skarpt kritisk, skriver DN:

”I denna tid av klimatkris är jag allvarligt oroad över att regeringen har bedömt hennes deltagande i fredliga miljöprotester som ett hot mot nationell säkerhet.”

Som minister har Bohlin ett ansvar att skydda medborgarnas rätt att vara aktiva i miljöfrågor, men har snarare närmast svartmålat sådant engagemang.

När han twittrade i våras skrev han att det här – fredliga klimataktivister på myndigheter – inte ska få förekomma. Men klimatengagerade medborgare får, och ska, finnas. En regering som jagar dem, däremot, behöver vi inte.