Läs också: Ledarbloggen: Vänsterkris
Alla människor har lika värde. Den tesen, som återfinns i Artikel 1. i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, uttalas ofta, inte minst i dessa tider. Även de som har ett avvisande förhållningssätt, i dubbel bemärkelse, till dem som flyr från krig och förföljelse och som söker tillflykt i Sverige, erkänner sig oftast till det grundläggande synsättet. Men citatet är ofullständigt och blir därigenom verkningslöst i praktiken.
Första meningen i Artikel 1. i deklarationen lyder: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter” (min kursivering). Det sista ledet har avgörande betydelse. I det ögonblick en upptäcker att det lika människovärdet inte föranlett lika tillgång till de skyddade rättigheter som beskrivs i deklarationen, då krävs åtgärder.
Om inte alla så det stora flertalet håller med om värdegrunden men det räcker alltså inte. ”Ja, ja, det är klart att alla människor har lika värde. Nu går jag och sätter på kaffe.”
FN-deklarationen är inte folkrättsligt bindande men innehållet återkommer i olika skrivningar i de konventioner som Sverige genom ratificering förbundit sig att följa. Bortsett från juridiken – deklarationen är etiskt och moraliskt bindande så det förslår. Artikel 1. beskriver helt enkelt det mest fundamentala i mänskligheten.
Sveriges riksdag och regering, liksom det allmänna i övrigt, har medborgarnas uppdrag att upprätthålla och utveckla demokratin. I det uppdraget ingår att se till att tesen om alla människors lika värde också leder till lika rättigheter. Att genomföra lagstiftning och fatta andra beslut som hindrar diskriminerande särbehandling som många människor utsätts för i vårt land är en av politikens grundläggande uppgifter.
Det övergripande jämställdhetspolitiska målet lyder: ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Är det uppfyllt? Nej.
Tillgänglighet i vid bemärkelse ska även de med en funktionsnedsättning åtnjuta. Är det så? Nej.
Förekommer diskriminering som har samband med etniskt ursprung, religiös övertygelse, sexuell läggning i arbetsliv, kulturliv och andra samhällsområden? Ja.
Varje politiskt beslut måste innehålla en analys av konsekvenserna av beslutet sett ur perspektivet Mänskliga Rättigheter. Men det krävs också aktiva åtgärder. Oh, vad en önskar att regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, vidtar tydliga och kraftfulla åtgärder för att sätta stopp för den ökande ojämlikheten .
Inför skattelättnader! Det sker genom att höja skatten. Då uppkommer lättnader för utsatta grupper inom exempelvis vård och omsorg. Avskaffa begreppet ”skattetryck”!
Det går inte att skriva en text om människors lika värde och lika rättigheter, om ojämlikhet och om empati och solidaritet utan att beröra situationen för de människor som befinner sig på flykt undan krigets urskillningslösa våld. Alla beslut och åtgärder som vidtas för att begränsa möjligheterna för flyktingar att få en fristad i Sverige är skamliga. Talet om att Sverige håller på att raseras till följd av den stora flyktingströmmen är grundlöst. Påfrestningar, ja, kollaps, nej. Det är näst intill outhärdligt att se och läsa om vad de flyende har varit med om och vad de fortsatt tvingas utstå. Det väcker också förtvivlan att ta del av hur en del medmänniskor i Sverige förhåller sig till ”flyktingfrågan”.
Niels Paarup-Petersen, centerpartist i regionfullmäktige i Öresundsregionen, har synpunkter på de beslutade id-kontrollerna på all kollektivtrafik till Sverige: ”Jag tror inte att regeringen förstår att man förstör folks liv när restiden till Köpenhamn fördubblas”(Aftonbladet 2015-12-27). Skånemoderaten Lars-Ingvar Ljungman tycker att beslutet om id-kontroller är förskräckligt: ”Det kommer att få stora konsekvenser för många människor”(Aftonbladet 2015-12-29). Han syftar inte på flyktingarna. Perspektivet leder tankarna till en enögd häst med starr och skygglappar.
De inom regering och riksdag som ställt sig bakom införande av id-kontroller på det sätt som har beslutats har svikit sitt uppdrag att värna solidaritet och medmänsklighet.
När jag som jämställdhetsombudsman besökte länder runt om i världen fick jag en gång frågan: ”Är Sverige en demokrati?” ”Ja”, svarade jag utan att tveka. Men sedan fick jag en följdfråga: ”Betyder det att Sverige är ett land fritt från diskriminering, ett land där FN:s deklaration om att alla människor är lika i värde och rättigheter har fått genomslag i praktiken?” Följdfrågan var jag tvungen att besvara nekande. Svaret kvarstår.
