Ledare: Dags att göra något av skolmarknadens avarter

Resultatet är slående – sedan de stora reformerna fritt skolval och friskolor kom i början av nittiotalet har kunskapsresultaten i skolan stadigt sjunkit och klyftorna i skolan har ökat. Så visst, Miljöpartiet, det är på plats med en ursäkt. För att ni, tillsammans med de borgerliga partierna, har upprätthållit ett sådant system.

När de borgerliga partierna diskuterar friskolor, eller alternativa utförare i välfärden, gör de enbart det genom att vilja ha mer, mer, mer. Inget borgerligt parti tar ledartröjan i att åtminstone problematisera de värsta avarterna med dagens system. Rimligtvis borde kampanjmakarna se att det finns några röster att vinna av att placera sig lite mer på medborgarnas sida, och inte på de stora företagens.

En förälder eller elev som väljer bort ”sin” kommunala skola till förmån för en fristående gör det av olika skäl. I vissa fall handlar det om ett aktivt val av en pedagogisk inriktning. Men i många fall handlar det också om en felaktig bild av hur ”dålig” den kommunala skolan är och hur ”bra” den fristående skolan är. Tyvärr är dessa bilder svåra att sudda bort, men det borde göras.

I Örebro finns många fristående skolor med väl fungerande verksamhet. Skolor som också med rätta är väldigt populära bland elever och föräldrar. Men det finns också skolor som inte håller samma höga kvalitet. När dessa friskolor ändå konkurrerar ut bra kommunala skolor som i långa loppet tvingas lägga ner borde det svida i alla medborgare och politiker.

Men, det var det där med borgarna. På kommunfullmäktigesammanträdet i september sa moderate skolpolitikern David Kronlid (han är utan partibeteckning men han har fått sina politiska uppdrag av Moderaterna på moderata platser), tidigare sverigedemokrat, att skolor borde slås ut ungefär som under evolutionen; den starkaste (läs: den populäraste) överlever. I och med att Moderaterna styr Sverige och detta är det som sker ligger väl hans uppfattning ganska nära partiledningens.

I dag finns det tre borgerliga partier som slåss om att slippa vara minst. Även Folkpartiet, som förr har varit så starkt i skolfrågor, ligger farligt nära fyraprocentsspärren. Hur kan det komma sig att inget av de fyra borgerliga partierna åtminstone i någon mån försöker att ställa sig på elevernas och det gemensammas sida i stället för att ensidigt ta ställning för Svenskt näringslivs klienter? Vill de hellre låta skolkoncernerna tjäna pengar än låta skolväsendet i Sverige tjäna en ökande kunskapstörst?

Friskolor i stort är bra och ska finnas kvar. Men avarterna och systemfelen är för stora för att negligera. Nu har äntligen Miljöpartiet vaknat. Efter valet 2014 kanske det innebär att en majoritet i riksdagen kan göra någonting åt det.

John Johansson