Det var på många sätt en ny Sjöstedt som talade, även om utvecklingen inte kom som någon överraskning för den som har lite koll på Sjöstedt. Genom den socialistiska partiledarens vanliga lugn lyste en norrländsk Bernie Sanders fram.

Budskapet om jämlikhet och jämställdhet, rättvisa och solidaritet, är så klart inget nytt. Det är inramningen och de nya ordvalen som vittnar om inspiration från Sanders primärvalskampanj i USA.

De senaste veckorna har Vänsterpartiets företrädare mer och mer pratat om hur skattesystemet gynnar de rikaste. Utan förmögenhets-, kapital- och fastighetsskatt, med Rut- och Rotavdrag och ett obegränsat ränteavdrag är Sverige nästan ett skatteparadis för dem med störst förmögenheter. Man säger att skattesystemet är riggat, ett ord som är taget direkt ur Sanders talepunkter. Riggat för de rika.

Under Almedalstalet gick Jonas Sjöstedt dessutom längre i sin kritik mot Socialdemokraterna än kanske någonsin förut inför allmän beskådan. Man måste tyvärr vara lite tydlig, sade han, och förklarade med en klassisk Sjöstedtsk liknelse om det uttjänade ångloket hur Socialdemokraterna har gjort mycket bra genom historien, men spelat ut sin roll som drivande i välfärdsbygget. Underförstått, det är dags att förnya arbetarrörelsens politiska gren och för Vänsterpartiet att ta över ledarrollen.

Sjöstedt presenterade ett recept. Han vill bygga en rörelse som ställer krav på politiken. Idén om rörelse är så klart inget nytt för arbetarrörelsen, men sällan brukar bygget av den diskuteras utanför partierna. Annat har det varit i Sanders kampanj, där behovet av massrörelse för att få igenom systemförändrande politik har varit ett centralt budskap. Ett budskap som Sjöstedt nu har anammat.

Oavsett om likheterna är medvetna eller en undermedveten konsekvens av Sjöstedts fascination för Sanders är de oerhört välkomna. Att göra upp med reformrädslan, fokus på rörelsebygge och en tydligare höger-/vänsterkonflikt i svensk politik är något som denna ledarsida har efterlyst länge.

Men det förpliktigar. I Bernie Sanders USA har det stora rörelsebygget drivits av lika delar Sanders karisma och en amerikansk kontaktsökande kultur som effektivt har kanaliserats in i kampanjen. Varken ledaren eller kulturen är densamma i Sverige – här behövs ännu mer enträget arbete.

Är Vänsterpartiet beredda att ta sig an det arbetet? Då kan man på riktigt bli den kraft som med Sjöstedts ord “organiserar och för fram” de sociala rörelser vars röster “mjukt men bestämt ökar i styrka”. Då finns det hopp för att den svenska arbetarrörelsen åter kan få fart. Full fart längs de spår där det socialdemokratiska ångloket sedan länge har tappat fart och stannat upp.