BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Utom möjligtvis en sak. Det kommer garanterat inte att ingå i planerna för nya Slussen att de stockholmare som dagligen passerar mellan Gamla stan och Södermalm med tåg, buss eller bil måste stanna och uppvisa legitimation för att fortsätta. Än mindre två gånger inom loppet av tio minuter.

Men det är precis det som har pågått över Öresund i snart ett halvår, och av allt att döma kommer att pågå utan avbrott i ett halvår till. Förra veckan beslutade nämligen riksdagen att regeringen kan förlänga gränskontrollerna utan de två veckors karenstid som lagen tidigare har krävt.

I 15 år har Öresundsbron suddat ut gränsen mellan Skåne och Köpenhamn innan gränskontrollerna infördes i vintras. Ändå var tanken på att bron åter skulle stå öppen under två veckor i juli så skrämmande för regeringen, tre av fyra borgerliga partier och Sverigedemokraterna att de valde att slopa karenstiden. Endast Vänsterpartiet och Centerpartiet röstade mot förslaget.

Missnöjet mot kontrollerna är fortsatt stort, bland såväl näringsliv som asylrättsaktivister. Ändå har rapporteringen tystnat avsevärt. Lokala medier rapporterar om övertramp från kontrollanter och oroväckande statistik om ökad bilism. Men när gränskontrollerna förlängs är uppmärksamheten från media klen – att något förblir vad det var är ju en icke-nyhet. Då är det rentav mer intressant vad som händer i Slussen-projektet.

Det är som om alla har vant sig vid att gränsen är stängd. Men så är det inte. Alla de pendlare som varje dag passerar gränskontrollerna har inte vant sig. De människor som vill besöka vänner och familj på andra sidan bron, men inte kan eftersom de saknar pass, har inte vant sig. Alla de poliser vars jobb blir att ännu en gång befinna sig på fel sida av historien, i stället för att hjälpa människor och förhindra brott, har inte vant sig. Det är bara inte samma människor som fattar besluten.

Därför är det dags att återuppliva den proteströrelse som uppstod i vintras och som inkluderar såväl pendlare och papperslösa, näringsliv och aktivister, både höger och vänster.

Under den kommande perioden ska regeringen utvärdera gränskontrollerna, för att avgöra om man vill förlänga ytterligare. Risken är stor att utvärderingen kommer att fokusera väldigt lite på hur kontrollerna påverkar alla de människor som lever i regionen, och mer på frågor som rör ekonomi och transportörernas kostnader.

Ett välorganiserat motstånd kan se till att lyfta de erfarenheter som har blivit vardag för boende i Öresund och som vittnar om den galenskap som gränskontrollerna är. Det innebär en liten men viktig möjlighet att få gehör från en regering som har slutat bry sig om asylsökande, men kanske åtminstone bryr sig om sina skånska väljare.