Men det där är självbedrägeri.
Vinstjakt påverkar alltid vad man gör och hur man gör det. Om ett företag sätter mål för verksamheten utifrån avkastning till ägarna så är hela verksamheten snart styrd av detta och inte av vad man från början ville åstadkomma. Runt omkring oss ser vi verksamheter inom vård, omsorg och skola som styrs sönder av vinstmotivet och det där blir ju inte bättre av att samma mål sätts på de gemensamt ägda verksamheterna.
Det finns naturligtvis fördelar med det här. Innan vi började göra alla saker utifrån tesen om att vinsten ska styra, var det svårt för de som äger de stora pengarna att flytta den makt de hade till andra verksamheter. Om man producerar mat i en by för att invånarna ska kunna äta sig mätta så betyder det också att det är svårt att utan vidare skifta verksamhet – för då riskerar man svält.
Den verksamhet man har är inte något andra kan köpa, det är först när allt handlar om att det ska styras efter vinst som ekonomin i samhället gör allt lika utbytbart.
De rika äger inte verksamheter – de äger kapital. De kan ena veckan äga en stor del av till exempel tech-företagen, för att nästa vecka äga jordbruksmark eller banker. Allt blir utbytbart och tillslut försvinner själva poängen med företagen, alltså det de gör, och det enda som betyder något är att de är utbytbara snabbt och drivs av vinstjakt.
Det är därför en femårig pojke obevakad kan vandra ut från ett HVB-hem i Hagfors och dränka sig. Vad företaget som drev boendet skulle göra var inte det viktiga, utan allt styrdes av vinstmarginalen på 39 procent av omsättningen.
Den viktigaste ideologiska diskussionen för de borgerliga idag handlar om att försvara vinsten. Det är nödvändigt för borgerliga ledarsidor att driva tesen om vinsten som motor för samhället, för om man ifrågasätter vinsten så ifrågasätter man också det privata ägandet och framförallt ägandets oinskränkta makt att flytta och byta ägande – att stå ovanför själva produktionen och bara äga utan ansvar.
Så fort man tänker efter blir detta absurt.
Ingen människa kan ju nöja sig med ett liv som handlar om att skapa vinst – det måste någonstans finnas en mening med det man gör utöver vinsten. Åtminstone måste det finnas ett självbedrägeri om att det man gör har någon slags mening som är större än vinsten.
För egentligen vet vi att livet är större än det där.
Så varför denna fixering vid vinst?
Vad är det som gör att man så gärna vill göra livet man lever till något mindre, något futtigt, något ”framgångsrikt” i form av att man skapade maximal vinst?
Alla kan ju några strofer ur låten ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”?
Jag tror det handlar om feghet. Om man låter det som råder, alltså vinstjakt, styra det man gör, är risken för kritik – även självkritik – väldigt liten.
Bara om du utmanar vinsttanken kan du få fel.
Det viktiga i livet är ju något helt annat. Våra privatliv försöker vi smått desperat hålla borta från vinster. Vi älskar inte för vinsten, vi skaffar inte barn för lönsamhet, vi deltar inte i kulturens enorma utmaningar och gåvor för vinstmaximering.
Och vi förfasas över tanken att demokrati och politik ska styras av vinstmaximering. Det kallar vi med rätta korruption och ser då demokratins död.
Jag tror vi behöver uppmuntra oss att befria fler delar från vinstideologins enfaldiga mörker.
Skola och vård förstår de flesta inte borde handla om vinst, men jag vill ta det ett snäpp till. Jag tror vi behöver befria konsten och kulturen från pengarna.
I veckan fick jag chansen att se Bigert & Bergströms fantastiska konstverk ”Fixing the climate” och ”Tipping point” nere i Hammenhög och på Rikstolvan i Järrestad i Skåne. Mycket roliga och utmanande konstverk i en jätteviktig fråga som plötsligt blev visuellt intressant. Jag började tänka, inte bara se.
Det där är ovanligt.
Men jag tror det skulle bli mycket vanligare med en konstnärslön. Det ger trygghet, vilket innebär att man blir friare att skapa. Då kan man rädda kreativiteten och klara kampen mot ”entreprenörsskap” i denna tid av dum vinst.
En annan rolig utställning hade premiär igår, det är ”Det gränslösa vildsvinet” som Carl Johan Eriksson och Karin Willén satte upp i ETC Solpark i Katrineholm.
Gå gärna och titta på denna berättelse om vildsvinens framfart i ett samhälle som försöker sätta murar för att skydda, ja vaddå?
Det är gratis att besöka och därmed garanterat olönsamt.
Vi skriver och pratar mycket om kamp och om mobilisering för klimatet och de goda sakerna vi alltmer akut måste göra.
Samtidigt fastnar vi alltför ofta i begrepp som är skapade för att begränsa friheten. Som vinsten.
Jag tror vi mår bra av att befria tanken från pengarna.