Så var, efter långa slutdebatter, ett globalt klimatavtal färdigförhandlat. Inte en dag för tidigt, men sent ska syndaren vakna. Frågan i framtidens historieböcker – om vi nu reder upp det här någorlunda, annars blir det ingen framtid att skriva historia i – lär ju vara, typ: Varför lät de det gå så långt? Varför förstod de inte? De måste ha fattat men inte brytt sig?
Det har väl bara fått rulla på, och vägen till helvetet (3 graders temperaturhöjning om hundra år) har varit kantad med goda föresatser.
De enskilda världsmedborgarna i välfärdssamhällena har ju inte av ondskefulla avsikter överkonsumerat såväl prylar, mat och fossilt bränsle i syfte att få ekosystemet att kollapsa på jorden och därmed göra det svårt för kommande generationer att leva på planeten. Vi har levt ett gott liv, för att vi har kunnat. Industrialiseringen som nu ses som boven till det vi står i möjliggjorde också betydligt bättre levnadsvillkor för många.
Det blir på intet sätt någon lätt resa att ändra vanor, beteenden och tankesätt för att nå miljömålen som nu är satta. Nu måsta alla, politiker över blockgränserna tillsammans med näringslivet, i landet, i regionen och lokalt, göra verkstad och våga ta beslut.
Och så är det upp till var och en. Släpp tänket om att det inte är lönt att just JAG gör något om ingen annan gör något. Alla enskilda kan göra skillnad. Det är vi som är folket, det är vi som är marknaden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Jag är taggad. Och jag tror inte heller att vi behöver äta havregröt och rovor för komma i land. Men det gäller att vi börjar ändra på våra vanor. Det är dock lite som när man ska återuppta träningen. Tar man i för hårt på första passet är det lätt att ge upp.
Börja i en ände, skapa en vana, och ta sen nästa steg. Ta maten som exempel, lite mer grönsaker, något mindre kött. Varför inte införa en köttfri dag till att börja med? Jag har själv sedan en tid satt igång. Köp Fairtrade-märkta produkter så långt det går, drar man ner på matkontots köttinköp så har man ju lite över till det. Om man nu är med familjen på något snabbmatställe så tacka nej till de konstiga plastprylsleksakerna som delas ut till barn, de som de aldrig leker med. Plast är ett otyg, använd matkassarna igen om du har för många hemma, istället för att slänga och köpa nytt. Är det inte dags för alla som av princip inte tar Sundsvallsbron på grund av 9 kronor i avgift när de bara ska passera stan, att göra en omvärdering? Att ta bron går fortare och blir billigare och är klimatsmartare. Ja, det finns exempel att fylla hela tidningen med.
I helgen är det grand final för julhandeln. Det förutspås att det ska slås shoppingrekord i år, igen. Naturligtvis är det ett dilemma. Handeln ger jobb och genererar intäkter på många håll. Men nog kan julklapparna i bland bli något bisarrt. Vuxna byter prylar de inte behöver med varandra. Blocket och Tradera har väl högsäsong i januari.
Jag vet att vi har många barn i Sverige som lever fattigt, jag önskar att de kunde få mer. Men den stora majoriteten är inte fattiga, de har hutlöst mycket prylar och kan ibland inte svara på vad de vill ha, de har ju det de behöver. Då bör man kanske reflektera lite över mängden och innehållet.
Avslutningsvis så önskar jag en klimatsmart variant av 1177. Det är som bekant en vårdguide som svenska sjukvården genom alla landsting och regioner driver i samverkan och där fakta baseras på vetenskapliga grunder. Så tänk om en miljöguide som fungerar på liknade vis kunde skapas. Där miljöfakta samlas och blir lika lätt att söka på. Kontrollerad och godkänd.
