Ett åtta år gammalt Facebook-inlägg där en tjock katt med Marx-skägg deklarerar ”Du hatar inte måndagar, du hatar kapitalismen”. En missad CSN-inbetalning, som orsakade en betalningsanmärkning. Din aktivitet på ett nätforum där personer som haft ångestproblematik stödjer varandra. Samtliga kan ingå i arbetsgivarens bakgrundskontroll av dig i samband med att du söker jobb, och samtliga kan bli orsak till att du inte får jobbet (eller som det heter på arbetsmarknadssvenska, att ”vi väljer att gå vidare med andra kandidater”).
Dagens Arbete har granskat den blomstrande bransch som sysslar med att förse företag med bakgrundskontroller i samband med rekryteringar. Dess omsättning ökade med nära 200 procent bara mellan 2019 och 2022. Ett indirekt mått är antal utdrag ur polisens belastningsregister, vilka har tredubblats sedan 2007.
Att brott och skulder kan tänkas ingå i en bakgrundskontroll är förväntat, och i vissa fall rimligt. Men en enkel googling ger vid handen att flera företag erbjuder arbetsgivaren ”en bakgrundskontroll av kandidatens internetbeteende” i vilken ingår ”sociala medier (X, Facebook och Instagram), det publika internet och dark web”. Och det finns kanske tjänster där även denna grova integritetskränkning kan vara motiverad. Jag tänker då främst på myndighetschefer med mycket makt och ansvar.
Men när Dagens Arbetes reporter kontaktar kontrollföretagen och utger sig för att vara en rekryterande arbetsgivare är det inte chefsekonomer eller generaldirektörer hon säger sig behöva rekrytera, utan helt vanliga arbetare som ska utföra ”enklare industrijobb”. Ändå blir rekommendationen att kartlägga inte bara eventuella lagbrott och skulder, inte bara skanna internet på jakt efter den arbetssökandes politiska hållningar, utan även en kontroll av sådant som som flyttmönster, eftersom ”ett konstigt flyttmönster kan vara en indikation på att det är en strulig person rent generellt som man inte vill ha in på företaget”.
Min egen erfarenhet är entydig: Ju mindre kvalificerade tjänster jag sökt, desto mer kontroller. Eller kanske lyder regeln snarare: Ju högre lön, desto mindre kontroll. Värst var en tjänst som personlig assistent som jag sökte för många år sedan, där jag förväntades redogöra för min livsåskådning (vilket motiverades med att brukaren var djupt kristen och exempelvis abortmotståndare) såväl som mina hygienvanor (jag skulle duscha tillräckligt ofta, men fick absolut inte använda några parfymerade produkter). Givetvis begärdes också utdrag ur belastningsregistret. Idag har jag en högt kvalificerad tjänst med befogenheten att ordinera livsfarliga läkemedel och joniserande strålning. Ingen bakgrundskontroll har gjorts och anställningsintervjun var mest en trevlig fikastund. Min nuvarande chef skulle aldrig ens drömma om att ställa frågor om livsåskådning eller hygienvanor.
Före detta landshövdingen Anna Kinberg Batras berömda lapp i receptionen och de snabba tillsättningarna talar väl knappast heller för någon djupare kartläggning av de sökandes bakgrund, trots att det genomgående handlade om ansvarstyngda maktpositioner (en planeringschef, en organisationsutvecklare och en chef för beredskapsfrågor).
Men ska man vara riktigt säker på att slippa integritetskränkande kontroller av den egna personen blir nog rekommendationen att ta sig in i välfärdssektorn i rollen som ägare. Skaffa förslagsvis ett HVB-hem eller ett flyktingboende (du kan ju alltid sälja det på Blocket om det skiter sig). Ägare tycks knappt utsättas för någon som helst kontroll.
Riktigt nagelbitar-spännande blir det med regeringens nya modell för kärnkraftsutbyggnad. Modellen går, lite förenklat, ut på att man öser pengar och prisgarantier över vem som helst som säger sig vilja bygga kärnkraft. Hoppas att någon tänkt på bakgrundskontroller av presumtiva ägare. Annars står vi snart där med Foxtrot Atomics och ett ”ooops, tänkte inte på det”. Alltmedan arbetssökanden nekas anställningar som montör eller fastighetsskötare på grund av en lite dum fyllepostning på Instagram förrförra året.
