Det beror på att igelkotten numera är nära hotad och rödlistad i Sverige, vilket betyder att det finns en ökad risk för att den ska dö ut.

Enligt den danska igelkottsforskaren Sophie Lund Rasmussen är förstörelse av livsmiljöer och risken att bli överkörd av bilar de främsta orsakerna till att många igelkottar dött där de senaste åren. 

Bilden på näthinnan av den gulliga igelkotten är konkret. Så mycket lättare att ta in än ”förstörelse av livsmiljöer”. Det blir lätt bara ord som svischar förbi.

För det är ju så många sådana ord och forskningsresultat, mest hela tiden. 

Vid vilket av dem ska vi stanna upp och säga "Nog nu!"?

Jag läser Supermiljöbloggens nyheter – och klickar mig fram till deras rapportering av tidigare forskning. Som till exempel att 2020, för fyra år sedan alltså, kom vi till en punkt där mänskligt skapat material väger mer än hela planetens biomassa.

Forskarna, som presenterade sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Nature, konstaterade att det mänskliga avtrycket är gigantiskt: för varje person på planeten produceras det varje vecka lika mycket ”antropocentrisk massa” som personens kroppsvikt. Ja, de myntade när de släppte sin rapport begreppet ”antropocentrisk massa”. Det betyder helt enkelt allt material som skapats av människor och som ofta utgör grundstommen i vår infrastruktur: asfalten på vägarna, cementen i husen, stålet i industrierna, plast, glas, betong…

Historiskt sett har den antropocentriska massan fördubblats ungefär vart tjugonde år. Forskarna menar att den här insikten är nödvändig för att förstå vilken påverkan människan har på naturen.

Inklusive igelkottarna, tänker jag.

Jag har flera gånger försökt pumpa biologer med frågor om biologisk mångfald och artutrotning. Kan du FÖRKLARA vad det skulle innebära för planeten, luften och vattnet om just den här arten utrotades, hur viktig är den? Det kan de naturligtvis inte. Samspelet mellan arter och växter är komplext. Men det är förutsättningen för ren luft och rent vatten. Så varför inte kämpa för alla arters överlevnad? Inklusive igelkottarna.

I takt med att deras naturliga livsmiljöer har försvunnit – lövskogsdungar, gles lövskog och småbrukat landskap – söker sig igelkottarna till de områden där vi människor bor. Och då behöver de att vi har parker och trädgårdar som inte är så ”välstädade” utan där det finns lövhögar, kvistar, lite skräp i hörnen. För det gynnar skalbaggar och maskar som är deras mat, samtidigt som det ger gömställen åt dem själva.

Jag läser om att Världsnaturfonden och Nordens Ark har fått 21,5 miljoner kronor av Postkodlotteriet för att vända trenden och stötta ett tiotal hotade svenska arter, bland annat igelkotten. En av de saker Nordens Ark ska göra är att bygga ett igelkottshägn som visar hur man kan göra sin trädgård mer igelkottsvänlig. 

Det är naturligtvis bra. Att vi blir fler som ”stökar till” i våra trädgårdar spelar roll. Om dessutom alla Sveriges parkförvaltare och trädgårdsmästare gjorde detsamma skulle det också spela roll. 

Samtidigt handlargrundproblemet också om den antropocentriska massan. 

Enligt FN:s miljöprogram påverkar mänsklighetens aktiviteter nu 75 procent av jordens yta och inkräktar alltmer på naturen. 

Om vi bara kör på med exploateringen av naturliga miljöer genom skogsskövling, gruvdrift, nya vägar, högintensivt jordbruk och stadsbebyggelse, kombinerat med några lövhögar i våra trädgårdar och parker – det räcker inte. 

Det här handlar om mer än att det är gulligt med igelkottar. Vi driver inte bara igelkottarna närmare oss när vi förstör deras naturliga miljöer, utan även vilda djur som bär på virus som vi aldrig tidigare har utsatts för, vilket kan ge upphov till nya pandemier.

Blir du rädd? Gör i så fall inte som igelkotten – rulla ihop dig med taggarna utåt och hoppas på det bästa. Bli istället del av någon av de rörelser som kräver politisk förändring och tänk klimat och miljö i allt ifrån resor, boende, konsumtion, elavtal, sparande… För igelkotten! För alla andra hotade arter! Och för oss.