Du trodde att du skulle få ta söndag men så ber jag dig att titta på Jimmie Åkessons (SD) tal till nationen. Förlåt. Men vill du förstå vart hans parti rör sig i för riktning? Vill du veta vad som händer med en nationalistisk rörelse när den släpps in till makten och måste ta spjärn mot sitt eget nya normaliserade tillstånd? Vill du veta hur en högerradikal ledare agerar när det land han säger sig älska är satt under press, från ojämlikhet och terror och gängkriminalitet och uppenbar splittring?
Ja, då måste du titta.
Också för att inse att den kontrollerade Åkesson som talar i riksdagen och debatterar i Agenda är en annan än den som från Youtube vill kanalisera all den vrede som många känner men inte hittar utlopp för.
Du vill se honom på riktigt, för den han är – för det är samtidigt SD:s sanna, oförvrängda spegelbild.
Han vänder sig – med en svensk fana och en dimhöljd skogssjö i bakgrunden – till ”Sverige, svenskar, Sverigevänner” och budskapet är att allt ”håller på att gå käpprätt åt helvete”, för Sverige är nu otryggt och farligt, befolkningen är skräckslagen, kuvade av gängvåldet och islamismens framfart.
Allt detta är toppen av isberget, symptom, Åkesson berättar vad som ligger där under ytan, något som äter sig in i samhället, något som orsakats av ansvarslösa politiker, ”massiv asylinvandring från kulturellt avlägsna delar av världen” och total kravlöshet.
Allt det här har du förstås hört förut.
Jimmie Åkesson har upprepat samma budskap, i olika variationer, sedan han tog över 2005.
Men aldrig lika hårt och kompromisslöst.
Tydligast blir det när han vänder sig direkt till den som har sin bakgrund i ett annat land. Han beskriver då Sverige som möjligheternas land, fortsatt, trots försämringarna han utgår från. Det finns ingenting att skylla på. Den som vill kräva sin rätt ska först fullgöra sina plikter. Ta seden dit du kommer. Anpassa dig. ”Lär dig prata begriplig svenska.” Förstå vilka normer och värderingar som över generationer har format Sverige.
Där, exakt där i talet, händer något med Åkessons hela uppenbarelse.
Blicken svartnar.
Rösten blir vassare.
Han säger: Du måste förstå, verkligen förstå, att du har kommit till vårt land, till svenskarnas land. Respektera vårt hem, vår natur, våra traditioner och seder, vår kultur och och våra lagar. Men nej, det räcker inte med respekt. Du ska visa tacksamhet, ”som gäst i vårt land”.
Blicken skiftar igen, bara kort, han säger tack, till alla som faktiskt gjort den där resan, som assimilerats och nu bidrar, som uppfostrar sina barn som svenskar.
Sedan är svärtan tillbaka.
Nu handlar det om alla som inte gjort resan.
Det är ett manifest.
Det är drypande förakt maskerat till kravställan.
Det är ett dödförklarande av varje ansats till integrationspolitik.
”Du har kanske kommit hit bara för att begå brott. Du har kanske kommit hit bara för att leva på bidrag, leva på pengar som hårt arbetande svenskar har slitit ihop till den gemensamma skattkistan. Du har kanske kommit hit för att du behövde skydd, skydd från krig och förföljelse, och så tänker du att du kan fortsätta leva här resten av livet men utan att anpassa dig och bidra. Och varför skulle du göra det, när du ändå har så många av dina landsmän i samma bostadsområde. Det känns ju nästan som hemma, eller hur. Och man behöver ju inte ens jobba. Man får pengar ändå. Du kanske trivs bra här men längtan till det land du sa dig vara tvingad att fly ifrån är så stark att du åker dit på semester flera gånger om året. Längtan är till och med så stark att du kräver att Sverige ska bli mer som det hemland du tvingades fly ifrån. Du kräver att vi svenskar ska anpassa oss efter dina seder, efter din kulturs syn på rätt och fel, att vi ska underkasta oss påbud från din gud eller dina heliga skrifter, att vi ska ändra våra lagar och vårt sätt att leva för att du ska känna dig mer hemma. Du kanske tycker att Sverige är en lämplig plats att utkämpa de konflikter som du har tagit med dig från ditt hemland. Att några av dina fiender också har flyttat hit så ni kan fortsätta ert krig på våra gator. Du kanske tycker att svenska flickor är lösaktiga slampor som du har rätt att förgripa dig på. Att svenska pojkar är klena, bortskämda töntar som du kan råna och förnedra. Du kanske känner att just Sverige är en utmärkt plattform för dig att manifestera hur jublande glad och stolt du är över att dina landsmän just har slaktat hundratals civila… i ett bestialiskt terrordåd. Jag ska vara helt rak och ärlig. Jag tycker inte att du ska vara här. För mig är du inte välkommen i Sverige. Jag tycker att du allvarligt ska fundera på att flytta någon helt annanstans. Varför inte tillbaka till dit hemland där du förmodligen trivs bättre.”
Sedan tillbaka till Sverige, svenskar, Sverigevänner. Om att angripa rötterna till förfallet – för oss själva, Europa och hela västvärlden. Den verkliga konflikten, säger Åkesson, står inte mellan kvinnor och män, inte mellan unga och gamla, inte mellan rik och fattig. Utan mellan den som bidrar och inte bidrar, mellan den som bygger bilarna och den som bränner den.
Han avslutar som du är van att se honom senaste åren, mjukare, om det moderna folkhemmet, där alla goda krafter kan finna sin plats. Ett tonläge som mer påminner om det han hade i ett tidigare tal till nationen – 2021, precis 500 dagar före valet – då han stillsamt promenerade under lövträd och visserligen lade ut texten om nollvision för asylinvandring, tvärstopp för anhöriga att komma hit, strävan efter nettominus – men samtidigt sa att han lovar att garantera ”viktiga principer som rättvis fördelning och socialt ansvarstagande”.
Det känns som väldigt länge sedan.
Åkesson kommer aldrig att uttrycka sig på det sättet igen.
Åkesson behöver aldrig mer lägga band på sig själv.
Han behöver ju inte.
Ingen – ingen – i övriga regeringspartier kommer att ha det minsta negativt att säga när de har sett hans nya video. Om något så lär de snart låta likadant själv. Om de inte redan gör det.