Den globala kapitalismen kommunicerar inte. Den yttrar sig oftast i form av plötsliga blixtnedslag, som riskerar att ödelägga hela orter, som nu är fallet med Stora Ensos nedläggning av pappersbruket i Kvarnsveden. Vanmakten, det i grunden odemokratiska i detta att livssituationen för så många människor bestäms så långt bort och så högt ovan de berörda. Inga definitiva beslut är ännu fattade, men i Kvarnsveden är det 440 jobb som står på spel och i finska Veitsiluoto 670.
Jag skrev det ”odemokratiska” i detta. Det betyder inte att det är av elakhet och illvilja som ägarna bestämt sig för nedläggningen. De ansvariga direktörerna bar rätt så plågade ansikten på Stora Ensos presskonferens på tisdagsförmiddagen. De har i det längsta letat efter andra lösningar och jag tror dem. Grafiskt papper är en bransch på nedåtgående i takt med att tidningar, kataloger, tidskrifter digitaliseras. Så är det. Pandemin har förstärkt utvecklingen. Pappersdivisionen inom Stora Enso har överkapacitet, det var inte länge sen andra neddragningar genomfördes, och det har naturligtvis alla inblandade vetat om.
Ändå innebär det chock och bestörtning. Det är bara att lyssna till fackklubbens representanter i Kvarnsveden, eller vanligt folk som intervjuas på gatan.
Så faktum kvarstår: Vi har ett ekonomiskt system där plötsliga, ödeläggande blixtar av det här slaget kan gå rakt ner i ett litet samhälle och skaka det i grunden. Och för det mesta accepterar vi det, trots att det i grunden är ett orimligt system att så mycket av människors liv är i händerna på makter långt borta som till slut kan göra precis som de finner som bäst. Från ena dagen till den andra, ja, från den ena timmen till den andra, förändras livet i grunden för dem som berörs.
440 personer lär mista sina jobb. Jag ser en liten folksamling framför mig. Sedan lägger jag till deras familjer. Kanske växer den då till en folkmassa på 1 500 personer som lever sina liv i Kvarnsveden, i Borlänge och på andra ställen i Dalarna och ibland ännu längre bort. Barnansikten tittar fram i folkmassan. Addera därefter vänner, bekanta, släkt, handlare på orten som berörs och med ens är det många tusen människor det handlar om.
Borlänge är en industristad. Där finns bland vanligt folk och politiker en vana att hantera plötsliga strukturomvandlingar och tvära kast. Kommunledningen kommer att göra sitt bästa för att krishantera. Frågan är hur mycket ägarna kommer att göra. Stora Enso är ett jätteföretag med 23 000 anställda världen över. Den verksamhet de avser lägga ner i Kvarnsveden har anor som går långt över hundra år tillbaka i tiden.
Poeten Dan Andersson var en gång anställd där, om så bara för en dag. Kvarnsvedens arbetare och befolkning var med under hungerkravallerna som föregick demokratirevolutionen våren 1917: ”Giv rätt åt våra män och kamrater och bröd åt våra hungrande barn”, ropade kvinnorna under en mäktig demonstration i april det året.
Ägarna har gjort enorma vinster genom åren på detta pappersbruk. Kommer de att vilja investera i något nytt? Är de ens intresserade av det eller är det bara viljan att bli av med en verksamhet som går med förlust som är det viktiga? Jag fruktar att det sistnämnda gäller. Vi får hoppas att facket lyckas förhandla fram bra villkor för dem som mister sina jobb när beslutet väl fattas.
Detta dråpslag drabbar inte enbart Kvarnsveden och Borlänge. Det drabbar Dalarna. Dalarna är ett industrilän. Postindustrialism, alltså tesen att industrisamhället är på väg bort, har varit felaktig hela tiden – det är ju i vår tid som planeten genomindustrialiseras – och allra minst gäller det Dalarna. Kring industrierna finns andra jobb utöver själva industrijobben – service, underhåll, utbildningar, allt möjligt. Idag är antalet industrianställda långt färre än för en generation sedan, men de är fortfarande många och deras jobb håller liv i andra jobb.
Men det är det där med själva det kapitalistiska systemet. På kort sikt är det ju inte något som går att rubba på. Men det bör hållas i minnet: Det är orimligt att så mycket makt över produktionen ligger så långt bort och så högt ovanför de anställda.
För några år sedan sedan bytte Power Grid i Ludvika ägare. Ett stort multinationellt företag kom överens med ett annat stort multinationellt företag om en jätteaffär: För 100 miljarder köpte det japanska företaget Hitachi det ABB-ägda Power Grids. Power Grids är världsledande på kraftöverföringsteknik och har i Sverige uppåt femtusen anställda, framförallt i Ludvika och Västerås. Det är en av de största industriaffärerna som ägt rum för svensk del. Och det skedde ovanför huvudet på löntagarna. Frågan om att göra det framgångsrika företaget till ett löntagarägt företag var inte ens uppe till debatt. Men jag tror att i framtiden måste den lösningen bli mer naturlig.
I fallet med Kvarnsveden hade det dock inte hjälpt. Verksamheten går med förlust, branschen är på nedåtgående. Men den länge outtalade frågan om ekonomisk demokrati svävar över varje stor företagsnedläggning där löntagarnas vanmakt uppenbaras.
