”Med anledning av det oroliga omvärldsläget och det starkt polariserade samhällsklimatet har Chalmers beslutat att inte tillåta politiska manifestationer på campus, eller i våra lokaler.”
Och:
”För att säkra universitetet som en plats för idéutbyte, där det verkligen finns utrymme för skilda perspektiv, åsikter och nyanser måste lärosätet ta ansvar för formerna för detta utbyte – vi måste skapa spelregler som gör att utbytet kan ske på ett fredligt och öppet sätt.”
Och:
”Med manifestation menar vi att människor samlas och uttrycker politiska åsikter på ett sätt som gör att den som passerar inte kan undgå att se eller höra budskapet, och vi inkluderar även affischering.”
Orwell är en ohyggligt sliten sak att komma dragandes med, men ja, så väldigt Orwell.
Yttrandefrihet genom förbud.
Idéutbyte genom förbud.
Det här har Dagens ETC följt upp på nyhetsplats. Utlösande för Chalmers beslut var att studenter samlat in namn i solidaritet med Gaza, en händelse som Chalmers kallar ”lugn” – men ändå föranleder den att 10 000 studenter och 3 000 anställda ska berövas sin politiska agens.
”Det är hemskt. Nu försöker vi inte bara stoppa folkmordet utan behöver kämpa för vår rätt att kunna prata fritt”, säger Isra Barham, studenten bakom namninsamlingen, till Dagens ETC.
Hon läser första året på masterprogrammet i arkitektur. Hon var initiativtagare till studenternas medverkan i Palestinagruppernas walk-out i solidaritet med Gaza i slutet av oktober. Under manifestationen tände ett 20-tal studenter ljus, höll en tyst minut och samlade in namn i syfte att sätta press på universitetets administration.
”Vi krävde att Chalmers ska avbryta samarbeten med israeliska universitet som har samröre med israeliska militärindisturin och fördöma folkmordet i Gaza. 150 personer skrev på och jag skickade in listan nu i helgen. Till svar fick vi pressmeddelandet om att Chalmers förbjuder politiska manifestationer på campus.”
Vad är det som händer?
Enligt kårordförande Isabelle Jarl har studenter känt sig hotade i samband med manifestationen. Det har i så fall inte förmedlats till Isra Barham. Men nu är hon kallad till möte med universitetsledningen.
Precis alla varningsklockor klämtar.
Chalmers ställningstagande är inte på något sätt slumpmässigt, utan faller med precision in i det pussel som kulturkrigets mest aggressiva aktörer förberett senaste åren.
Det vi ser är den första institutionen som så uppenbart viker ner sig.
Det är en principiell dammsprängning.
Jag tycker att vi ska tolka beslutet utifrån sitt sammanhang, nämligen att det på bred front pågår en kampanj för att ”avpolitisera” offentligheten, vilket innefattar allt från medier till lärosäten. Och detta ”avpolitisera” – som begrepp och fenomen – är i sig själv oerhört politisk laddat.
Det handlar inte om neutralisering, om att uppnå ett läge där fakta får styra, där exempelvis journalistik och vetenskap skyddas från ideologiska egna agendor och yttre angrepp.
Det handlar om raka motsatsen.
Etablissemanget vill utplåna det som inte linjerar med etablissemanget. Kvar blir då inte nollställning, något slags förnuftets ekvilibrium. Kvar blir det som accepteras av det förhärskande. Det vill säga marknadsliberala doktriner. Borgerlighet. Individualisering. Ovilja att se systemisk ordning, som att kvinnor diskrimineras, eller rasism, eller ekonomisk ojämlikhet.
Jag skulle vilja kalla den här processen för ett fientligt övertagande av tolkningsföreträde, där de första måltavlorna också utgör vår demokratis fundament.
Vi ser det dagligen i attackerna mot medier, inte minst mot public service, även mot enskilda journalister.
Vi ser det i hur bilden av universitet och högskolor som ockuperade av vänsterliberala föreställningar spridit sig från marginalens högerradikala opinionsbildare – som starkt influerats av USA – rakt in i regeringen, inte minst då till utbildningsminister Mats Persson (L), vars partitillhörighet alls inte utgör en barriär mot konspirationsteorier, tvärtom, han omfamnar dem reservationslöst.
”Universitet ska vara universitet främst, det vill säga fokusera på utbildning och forskning och inte vara en arena för politiska kampanjer eller pamfletter, säger han till Göteborgs-Posten.
Och
”Jag tycker det är bra att Chalmers agerar i förebyggande syfte. Vi har sett manifestationer runt om i Sverige den senaste tiden som har urartat, där antisemitismens fula tryne har visat upp sig.”
Begränsad yttrandefrihet i förebyggande syfte?
Mats Persson använder dessutom ”judiska studenter” som argument, trots att Chalmers inte kan visa upp att någon antisemitism förekommit. Det är fult gjort. Det är att grovt exploatera ett verkligt problem, genom att överföra det till att gälla överallt, preventivt.
Det är därmed just vad denna ledarsida tidigare påtalat, ett försök att tysta meningsmotståndare – och att normalisera sin koalitionspartner, Sverigedemokraterna – snarare än en konsekvent linje mot antisemitism.
Det här är alltså samma minister som har beordrat utredning av hur ”cancelkultur och identitetspolitik” formar utbildningsväsendet, utifrån grundtesen att sådant ”förstärker en samhällssyn som varit närmast ensidigt fokuserad på rättigheter på bekostnad av skyldigheter”.
Även detta förpackat i omsorg, i att tryggheten måste värnas, denna gång för ”akademiska ledare”.
När han snarare lånar sig till springpojke åt tankeströmningar långt ut på den synnerligen icke-liberala högerkanten.
Det här är förbannat obehagligt. Friheter riskerar att försvinna, på allvar, på obestämd tid.
Den som inte gör motstånd nu – och det gör många! – riskerar att spara sitt engagemang till det är för sent.
