Det är ingen hemlighet att jag varit förtjust i Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar. I efterhand kan jag se att jag – vilket är vanligt i kärleksaffärer – främst attraherades av makten och titeln.

Jag tyckte helt enkelt att det var sexigt att vi äntligen fick en minister för civilt försvar. Det behövs för ett robust samhälle i krig. Men också för klimatet. Vi vet inte om ryssen kommer. Klimatkrisen är däremot redan här. 

Jag har gett Bohlin alla chanser. När han tillträdde gav jag honom beröm. Därefter har jag gång på gång frågat hur civilförsvaret ska tackla klimatkrisen. Hans stab visar intresse, ger mig hopp – men det slutar  i ingenting. 

Jag har landat i att ministern beter sig som en fuckboy. En dejt som bara slösar med din tid: ger dig förhoppningar, men aldrig haft för avsikt att vara seriös. 

Bohlin verkar tycka att klimatet – till skillnad från krig – är töntigt, inget han ska hålla på med.

I veckan kom en satsning på det civila försvaret – 15 miljarder per år. Jag började hoppas igen. Mycket var bra: satsningar på skyddsrum, dricksvatten, transporter, vård. Men att några av satsningarna också är bra för klimat är en ren slump.

Ministern struntar i halva sitt uppdrag: att rusta Sverige för klimatförändringarna. Trots att både EU-kommissionen och Nato betonar att det är centralt för det civila försvaret. 

Efter pressträffen kontaktar jag ministerns pressekreterare. Svaret drar ut på tiden – fuckboyens signum. Till slut får jag svar: satsningen handlar främst om krigsförberedelser. Generella frågor om klimatet hänvisas till ansvarigt statsråd.

Carl-Oskar Bohlin har återigen krossat mitt hjärta.