År 2010 införde regeringen lagen om valfrihetssystem (LOV). Det innebar att landstingen påtvingades ett valfrihetssystem i primärvården. Systemet är väldigt stelbent och ger dåliga förutsättningar för landstingen att forma och styra primärvårdens utveckling. Inte minst när det gäller att tillmötesgå medborgarnas och vårdpersonalens behov. Valfrihet är viktigt men valfrihet till vilket pris?
LOV innebär att vi i politiken sätter upp riktlinjer för verksamheten och tilldelar ekonomiska medel utifrån en redan förutbestämd fördelningsmodell. Det har varit svårt, i princip omöjligt, att göra riktade satsningar där vi ser ett ökat behov. Exempelvis har vi sett att ett stort antal flyktingar till en ort kan öka trycket rejält på en vårdcentral och resurser behövs omedelbart och plötsligt. Då kan vi inom politiken inte rikta resurserna till just den vårdcentralen enskilt. LOV är strukturerad för att skapa rättvisa mellan företag men personalens och människans behov blir sekundära.
Valfrihetssystemet innebär också att en populär vårdcentral kan få en stor tillströmning av listade patienter, detta samtidigt som det finns andra vårdcentraler i samma stad som har möjlighet att ta emot fler patienter. Då har inte vårdcentralen möjlighet att neka och hänvisa patienten till annan vårdcentral. Trots att det skulle innebär en kortare kötid för den enskilda patienten och en mindre pressad situation för personalen.
En tydlig tendens är också att när marknadsincitament kommer in i vården ser vi att vårdcentraler etableras där vårdcentraler redan finns. I tätorter med stort befolkningsunderlag. Där finns inte behovet av en ny vårdcentral utan de etableras som en konkurrent till befintliga vårdcentraler, vilket är väldigt resurskrävande. I glesbefolkade orter däremot finns inget intresse att starta vårdcentral även om behoven finns. LOV är ett ineffektivt sätt att använda våra gemensamma resurser. Vårdval är ett trubbigt instrument som inte sätter personalens och patienternas bästa
i fokus.
Därför är det nu glädjande att höra löften från den nytillträdda regeringen om att LOV ska skrotas. Det innebär inte att valfriheten för patienter, föräldrar och äldre kommer att försvinna utan att det i stället ger oss bättre förutsättningar att hitta nya lösningar för hur verksamheterna ska bedrivas. Jag ser gärna att både privata alternativ, personalkooperativ och värdebaserade organisationer ges möjlighet att vara med och forma framtidens vård. Genom att skrota det obligatoriska valfrihetssystemet så öppnar vi upp för nytänkande och innovativa lösningar. Politiken ges möjlighet, att själva eller tillsammans med andra aktörer, utforma verksamheten utifrån lokala förutsättningar och med ett tydligare fokus på de vi är till för.
Tillsammans kan vi skapa en vård som fokuserar på patienten, på tillgängligheten och som är anpassad till verkligheten.