Vi svenskar är ju bortskämda med rent vatten, levererat i en pipeline direkt från kommunens vattenverk, eller från den egna brunnen på gården. God vattenkvalitet har vi dessutom, även om en hel del ytvatten dessvärre är förorenat. Nere på kontinenten är det vanligt med såväl förorenat ytvatten (sjöar och vattendrag) som förorenat grundvatten.

Just det faktum att vi bor i ett land som har både god vattenkvalitet och gedigen infrastruktur för vattenförsörjning gör att jag stör mig på flaskvatten. Jag ser fram emot att det blir ute och uppfattas ofint att konsumera vatten ur flaska eller burk. Det är ju en annan sak i de länder där kranvattnet inte duger som livsmedel. Men här, i Sverige? Fyll en tillbringare ur kranen och ställ fram glas vettja!

Kommuner och andra offentliga organisationer borde gå före och visa gott exempel. Var stolta över våra kommunala vattenverk och vårt vatten. För några veckor sedan var jag i Sävsjö då regionfullmäktige hade sammanträde där. Det händer en gång varje år att vi sammanträder på annan ort än i residensstaden. Förutom det formella sammanträdet så får vi ledamöter ta del av den information som värdkommunen vill dela med sig av.

Dessutom brukar några intressanta studiebesök ingå. Den lilla kommunen gav en god bild av sitt arbete, även sitt miljöarbete. Men framme på presidiets podie stod det framdukat varsin aluminiumburk med kolsyrat vatten. Smaksatt dessutom. I detta avseende är jag verkligen konservativ och ogillar argumentet att det är ett bättre alternativ än läsk vilket brukar vara den första motfrågan jag får när jag tar upp detta ämne. Vem har sagt att man måste dricka läsk? På ett politiskt sammanträde? Inget ont om just Sävsjö kommun i detta sammanhang. De gjorde ju bara så som de flesta andra gör, serverar dyrt köpevatten.

Aluminiumburken med 33 cl kolsyrat smaksatt vatten i Sävsjö hade transporterats i 30 mil från Bergslagen. Antagligen ännu längre om den mellanlandat hos en grossist. Och allting helt och hållet på lastbil skulle jag gissa. Vad jag vet så är både järnvägar och vägar fullknökade med godstransporter. De fossila energikällorna, lastbilarna går i regel på diesel, kommer att ta slut inom överskådlig tid.

Är det klokt att använda den sista oljan för att transportera vatten från en vattenkälla för att konsumera den vid en annan vattenkälla? Dessutom i en aluminiumburk. Även om aluminium återvinns så ökar all användning efterfrågan på den ändliga råvaran bauxit ur vilken aluminium utvinns genom en enormt energikrävande process.

En duktig säljare kan sälja sand i Sahara, eller is på Antarktis heter det ju. Duktiga, eller snarare samvetslösa säljare behöver ju faktiskt en kund som vill köpa också. Jag tycker inte att våra skattemedel ska användas till varken sand i Sahara eller att köpa vatten på flaska eller burk.

En annan motfråga jag brukar få när jag förklarar min inställning till otyget buteljerat vatten är ”jaha, öl då, ska vi inte dricka flasköl heller?”. I väntan på att det i varje svenskt hem rinner kall öl av högsta kvalitet ur en kran, pipelinat direkt från bryggeriet så anser jag att flasköl och burköl rimligt.

”Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl, men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!”, sjöng den nyligen bortgångne Hasse Alfredsson för ungefär ett halvsekel sedan.  Ekologisk öl transporterad på järnväg och cykel om jag får bestämma. Såklart!