Den nya lagen har kantats av en diskussion om att huvudbonad är ”odanskt”. Det är, precis som i Sverige, inte sant ur ett historiskt perspektiv. Men framför allt signalerar diskussionen om en påhittade statisk folkdefinition baserad på nationsgränser att frågan drivs av moralistiska högerkrafter som vill appellera till bruna idéer. Dessutom har de mage att kidnappa jämställdheten som argument. Detta trots att varje människa som tänker ett litet steg till vet att samma krafter är ett hot mot varje kvinnas rätt. Det handlar om krafter som vill rulla tillbaka de segrar kvinnorörelsen vunnit för många decennier sedan.
I Sverige är det mest aktuella exemplet Sverigedemokraternas ambition att riva upp aborträtten.

Samhällets iver att hitta på nya sätt att kontrollera kvinnors kroppar tar sig olika uttryck. I Iran dömdes i vintras en grupp kvinnor till fleråriga fängelsestraff för att ha tagit av sina sjalar och visat håret på öppen gata i Teheran. Förra sommaren ägnade sig fransk polis åt att gå runt på stranden och tvinga kvinnor som badade i burkini att blotta mer av sin kropp. Och nu kommer alltså den som bär burka eller niqab i Danmark att bli en brottsling.

Att förbjuda burka leder inte till mer jämställdhet utan till det rakt motsatta. Den som väljer att klä sig heltäckande av religiösa skäl kommer näppeligen kasta av sig sin niqab och ger sig ut på gatorna bara för att förbudet införs. Tvärtom. Hon kommer att vara hemma. Istället för att möta nya människor i det nya hemlandet, och kanske succesivt närma sig ett tankesätt där hon själv kan ifrågasätta sitt val av kläder, så ökar stigmat runt henne än mer.

Det är kvinnan som är den underordnade och de patriarkala strukturer hon lever i, både den religiöst kulturella och den danska staten, som är de överordnade. Att förvägra henne tillträde till det offentliga rummet kommer bara minska hennes möjligheter att delta i det danska samhället.

Burkaförbudet liknar den urspårade badhusdebatten i Sverige för något år sedan. För att kvinnor i hårt kontrollerade miljöer skulle komma ut och träffa andra kvinnor, och dessutom lära sig att simma, infördes separata kvinnotider i några badhus. När sedan någon högermoralist fick nys om det beskrevs kvinnotiderna i badhus som om det vore höjden av kvinnoförtryck och en eftergift för islam. Trots att det har funnits kvinno- och manskvällar i badhus i det här landet så länge vi har haft offentliga bad. Den självklara effekten av att ta bort kvinnotimmarna var att just dessa kvinnor slutade att gå till badhuset och att ännu en offentlig arena stängdes för dem. Möjligheter till möten och till att stärkas i ett kvinnokollektiv utanför hemmet och utanför männens kontroll gick om intet.

För den som på riktigt vill integration är det en osedvanligt dålig metod att tvinga den som ska integreras till isolering i hemmet.

”Men ska inte skolbarn kunna se ansiktet på sin lärare då?” Jo. Självklart, men att dra in en nationell lagstiftning är verkligen att be om problem med gränsdragningar och domstolsprövningar. Praktiska frågor kring jobbet sköter vi enklast på jobbet. Inte svårt alls. Ett jobb som takläggare kan inte utföras av den som är höjdrädd, på samma sätt som den som väljer att täcka hela sitt ansikte inte kan utföra ett jobb som undersköterska i hemtjänsten. Däremot kan både den höjdrädda och den med burka mycket väl sitta i ett callcenter eller jobba med bokföring. Detta förutsatt att hon i burka inte förbjuds ta sig till och från jobbet, och återigen ytterligare isoleras.

Burkaförbudet är ett tydligt steg i fel riktning. Det är kvinnofientligt och motverkar integration. Dessutom kan jag inte släppa tanken på att vi är på ett sluttande plan. Vad är nästa steg, nästa förbud, nästa grupp som ska stängas ute från samhället? Kommer vi i en framtid ha poliser som mäter den av sedlighetsskäl tillåtna längden på kjolen och vad säger att inte den judiska huvudbonaden kippa kan komma att förbjudas i en mörk framtid?