Nu vet vi att Internationella brottmålsdomstolen har en tendens att uteslutande åtala personer från nationer som befinner sig långt utanför den ekonomiska och politiska maktens centrum. Men det finns fler tillkortakommanden vad gäller hur så kallad universell jurisdiktion praktiseras.

Den som medvetet förvärrar klimatkrisen, den begår brott mot mänskligheten. Alltså inte bara mot en viss grupp, utan mot hela mänskligheten – mot oss som lever nu och mot dem som kommer efter.

Det perspektivet saknas i Haag.

Ta högernationalistiske Jair Bolsonaro som exempel. Brasiliens president är en förövare. Hans offer räknas i miljarder.

Det handlar om Amazonas.

Jair Bolsonaro lovar att han inte kommer att skydda ”en kvadratcentimeter”. Det är inte svulstig populism, det är hans plan för att exploatera världens största regnskog. Konsekvenserna ser vi redan, trots att han inte haft mer än ett halvt år på sig att vända en positiv utveckling – där avskogningen minskade – till vad som mest liknar fullständigt okontrollerad skövling.

I maj raderades 739 kvadratkilometer regnskog. Det är en fördubbling jämfört med hur det såg ut för några år sedan. Parallellt har brasilianska myndigheter nästan upphört att bötfälla olaglig avverkning och att utföra inspektioner. Det är fritt fram. Hugg ner, tjäna pengar. Risken för repressalier är obefintliga.

För skogsbolagen, för jordbruksbolagen, för gruvbolagen, för energibolagen, för presidenten.

Vi bevittnar ett pågående brott mot mänskligheten. Det har flera dimensioner. Djur utrotas, växter försvinner som är viktiga för biologisk mångfald men också för medicinsk utveckling. Ursprungsbefolkning fördrivs, miljöaktivister förföljs. Den som blir riktigt obekväm mördas.

Utöver det har Amazonas egenskaper som innebär att skövling är att jämställa med klimatkriminalitet. Världens lungor är inte en tom metafor, det är en beskrivning av hur regnskogen binder koldioxid. Varje träd som huggs ner gör att mindre koldioxid kan upptas från atmosfären. Varje träd som som huggs ner tar mänskligheten allt längre från en lösning på klimatkrisen.

I maj försvann mer än ett helt Göteborg, sett till yta.

Två fotbollsplaner varje minut.

Ytterst ansvarig är Jair Bolsonaro.

Presidentens gärningar skulle möjligen kunna falla under Romstadgan, men det skulle krävas en kreativ och visionär tolkning som jurister absolut inte vill ägna sig åt, eller ens ska ägna sig åt.

Slutsatsen är att vi inte har skapat förutsättningar – lagstiftning, ramverk, avtal – som krävs för en övernationell prövning av klimatförbrytelser, något som skapar ett gigantiskt kryphål för presidenter, statliga oljebolag och enprocentare som ytterst sällan behöver frukta nationell lagstiftning.

De vill hemskt gärna behålla sina kryphål. Just därför är det nödvändigt med övernationell prövning, dessutom en lämplig nivå givet att klimatkrisen är gränsöverskridande och drabbar exakt alla.

Det som en president beslutar vad gäller utsläpp av koldioxid – eller planetens kapacitet att lagra koldioxid – påverkar befolkningen i samtliga länder under mycket lång tid framöver.

Det är egentligen väldigt enkelt, skrämmande enkelt.

Om för mycket av Amazonas försvinner och/eller slås ut av torka, kommer mänskligheten – vare land, varje människa – att hamna i ett klimatnödläge som är ännu mer akut.

Mängden koldioxid som Amazonas tar upp och lagrar varje år har minskat med en tredjedel. Det är en miljard ton koldioxid som blir kvar i atmosfären. 20 gånger mer än Sveriges utsläpp.

Den nyheten kom redan 2015.

Sedan kom Jair Bolsonaro.

I kommande generationers ögon lär han garanterat värderas som en brottsling. Men det finns ingen anledning att vänta. Ett första steg vore att uppdatera definitionen av brott mot mänskligheten så att klimatförstörelse nämns specifikt.