Citatet är från Paulina Neudings första inlägg på Bulletins webb. Men sedan blev det bara enstaka fler artiklar för Neudings del innan hon avgick efter två månader som chefredaktör. Formellt sades det att Neuding bytte fokus internt men det var ett svepskäl för att dölja att det till stor del handlade om arbetsmiljöproblem och majoritetsägare som tror att de kan göra som de vill, redaktionellt oberoende till trots.
Bulletin är ett haveri, innehållsmässigt och som organisation. Som en del av ett infekterat bråk mellan tidningens ledning och redaktion går det nu att följa live hur initiativtagaren Tino Sanandaji skjuter det egna företaget (och sig själv?) i sank på sin Facebooksida samtidigt som flera anställda söker sig till nya jobb eller redan har slutat.
Den nuvarande chefredaktören Ivar Arpi anklagar ägarna för att vilja publicera opinionsbildning helt oberoende av redaktionen och ansvarig utgivare, något som också bekräftas av både Tino Sanandaji och Bulletinskribenten Mattias Lindberg, nära vän till Tino Sanandaji. Svaret från Tino Sanandaji blir att beskriva en form av grandiost uppror, där redaktionen beskylls för att ägna sig åt storskalig "cover up" och publicera "sojabaserad lättmjölk", underförstått att nyhetsinnehållet är för mesigt och svagt jämfört med den linje han vill se.
På Facebook får Tino Sanandaji stöd av Bulletins marknadschef och fritidspolitikern Jonas Augustsson, som sitter för Miljöpartiet i kompetens- och arbetsmarknadsnämnden i Nyköping. Han kallar Ivar Arpis uttalanden för "cherry picking". Tino Sanandaji får också stöd från ett konto som troligtvis tillhör webbutvecklaren som enligt en anställd håller på att bygga om hela webbsidan: "Den höll på att falla ihop helt.” Ännu finns ingen betalvägg eller exklusivt innehåll uppe, trots att det skulle vara på plats i slutet av januari i år.
De två andra ägarna som pekas ut, Pontus Tholin och Atta Tarki, har likt Tino Sanandaji ingen tidigare erfarenhet av att driva publicistisk verksamhet. Utåt sades det att de ville starta och driva en tidning, men istället handlar det om ett uppenbart agendasättande och ett amatörmässigt businessförsök till en modern pr-maskin för ett blåbrunt block. Kända högerprofiler skulle fronta det ideologiska projektet och leverera enligt beställning. Men projektet, som lanserades i en tid där de flesta ledarsidor redan tycker som Bulletin, stötte tidigt på problem.
När Dagens Nyheter skrev att över 20 artiklar på Bulletin var plagiat gick Ivar Arpi ut i bland annat SVT och sa att det handlade om en enskild oerfaren medarbetare, och att ansvarig nyhetschef blev "omplacerad". Men enligt Tino Sanandaji och de jag pratat med stämmer det inte att en chef blivit omplacerad, och upplägget med det som har kallats plagiat var det då etablerade arbetssättet. En källa berättar:
"Det var krav uppifrån att vi endast skulle ha en sida med TT-text och pressmeddelanden. Något vi anställda protesterade mot. Ivar Arpi var pappaledig under tiden, han tog inte reda på vad som faktiskt hänt och han pratade aldrig med oss som gjorde jobbet. Istället för att berätta hur det ligger till på riktigt så sköt Ivar Arpi ifrån sig allt, gjorde inte sin hemläxa och lade skulden på enskilda medarbetare som bara gjort vad de blivit tillsagda."
Anställda på Bulletin vittnar om mobbning, en trasig ledarskapskultur med inbakade härskartekniker och rädsla bland medarbetare. Flera har varit rädda för att bli uthängda eller utpekade av Tino Sanandaji, och Tino Sanandaji ska vid flera mer uppretade tillfällen ha höjt rösten och skrikit. Det bekräftas av honom själv som skriver att "som vanligt var allt jag sa med hög volym sant".
Trots att det har gått flera månader sedan start är det fortfarande flera anställda som saknar anställningskontrakt, något som framgår i tidningen Journalisten och bekräftas i mina samtal med anställda.
"Det är Pontus Tholin som ska fixa kontrakten men man får inte tag i honom. Många har bara gett upp. Han verkar mest vara vaken på nätterna”, säger en källa.
Bulletin har ingen ekonomichef, det sköter Pontus Tholin i rollen som vd.
”De tar bara folks pengar nu, prenumeranter får inget värde tillbaka. Istället för att göra bra journalistik så är deras fokus idag att bråka med public service och andra mediaföretag. Och ledningen lägger sig i allt redaktionellt. Jag har försökt få fler att prata med de vågar helt enkelt inte”, säger samma källa.
Kraftiga it-problem, bristande och olämpligt ledarskap, en direkt skadlig arbetsmiljö och en uppmärksammad plagiatskandal. Och nu börjar pengarna troligen sina.
Det är oklart vilka som har varit mest naiva i den här sörjan. De oerfarna entreprenörerna som tror att regelverk inte gäller dem eller högerprofilerna som drömde om att leda ett svenskt The Times eller Le Monde snarare än en toppstyrd och blåbrun blåslampa. Det skadeskjutna högerhaveriet kan inte räddas av fler Swishprenumeranter. Bulletin blir troligtvis det senaste mediaprojektet som sänker precis alla inblandade.
