Ledare: Budgeten saknar viktiga jämlikhetskliv

Den franske ekonomen Thomas Piketty har visat att de ekonomiska klyftorna i världen snart är tillbaka på 1800-talsnivå. Enligt OECD är Sverige ett av de länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat allra mest. En dryg fjärdedel av de ensamstående föräldrarna lever i relativ fattigdom – de allra flesta är kvinnor. Fattigdomen bland barnfamiljer har stadigt ökat sedan mitten av 1990-talet med få undantag. Barnfattigdomen varierar fortfarande kraftigt mellan Sveriges kommuner och det finns även stora skillnader inom städerna, men i Malmö lever drygt 30 procent av barnen i ekonomisk fattigdom. Samtidigt visar forskning att mer jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen.  

I Sverige ser vi nu en växande vårdkris. Trots att landets befolkning vuxit så har antalet anställda i de svenska landstingen varit konstant i snart 20 år. Det totala antalet vårdplatser har dessutom minskat med 10 procent sedan 2002. Sverige ligger klart under snittet bland världens industriländer. Detta ska ställas mot en bakgrund där skatterna sänkts med svindlande 248 miljarder kronor sedan millennieskiftet. Denna förmögenhetsomfördelning har slagit hårt mot välfärden.  

Enligt en rapport från Sveriges kommuner och landsting kommer kostnaderna för sjukvården att öka med upp till 30 procent fram till 2050. Dessutom kommer det att saknas tiotusentals sjuksköterskor och undersköterskor om bara några år.

I Skåne möts vi nästan dagligen av rapporter som bekräftar att något håller på att gå sönder i den svenska välfärden. Längre vårdköer och växande underskott präglar vårdbilden i Region Skåne. Den skånska sjukvården dräneras på personal samtidigt som man tvingas köpa in dyr hjälp från bemanningsföretag.  Inom psykiatrin är patientsäkerheten i fara. Ann-Cathrin Jönsson, docent i hälsovetenskap i Lund, uppmanar politikerna i Region Skåne att se sanningen i vitögat och våga höja skatten.  Hon finner det anmärkningsvärt att man trots brister i sjukvården håller fast vid att ha den näst lägsta skatten i landet, i nivå med glesbygdslänen i Norrland.

Vill Sverige vara ett land som kan garantera patientsäkerheten så behöver sjukvården mer pengar. Pengar för att kunna anställa, pengar för att kunna höja löner och för att skapa nya vårdplatser.

I dagarna presenterade Socialdemokraterna en föredömligt självkritisk valanalys samtidigt som den rödgröna regeringen lade fram sin höstbudget. I 2014 års val fokuserade S förvisso på de ökade klyftorna, röstade mot den borgerliga alliansens jobbskatteavdrag, men tänkte inte riva upp någon av skattesänkningarna. I regeringsförklaringen aviseras ett klimatkliv. Sverige har ambitionen att bli ett av världens första fossilfria länder. ”Tåget ska vara snabbare än bilen och billigare än flyget.” Det är snyggt och smart. Nu borde tiden vara kommen för ett motsvarande kliv på jämlikhetens område. 

I höstbudgeten tas ett par steg i rätt riktning. Vård och omsorg får ökade resurser. Ett första steg tas för att utjämna den orättvisa skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer. Men det måste komma mera för att en verklig utjämning av de växande klyftorna mellan fattiga och rika ska bli en realitet. Ränteavdragen måste starkt begränsas. Det är orimligt att skattemässigt över hövan redan gynnade grupper i samhället ska ha en subvention som tar pengar från vår gemensamma kassa.  Andra utmaningar som ett tydligare löntagarparti måste ta sig an är återinförande av fastighetsskatten, en rejäl sanering i RUT- och ROT-systemet. Samtidigt måste den ekonomiska politiken vässas, överskottsmålet slopas och en strategi för långsiktiga, lånefinansierade investeringar läggas fast.