Nu har storsläggan slagit till mot Gotland. Strax innan jul och nyår meddelade Destination Gotland, DG, som trafikerar rutten från fastlandet till ön att biljettpriserna kommer öka med 30 procent. Från och med torsdag kommer nya priser att gälla.

Inte nog med det, nu kommer bolaget att införa rörlig prissättning liksom SJ där populära tider som lov och helger kommer vara betydligt dyrare än övriga tider. Det här slår mot barnfamiljer som inte kan resa andra tider än det som skolan tillåter. Men det är ett bakslag även mot alla som arbetar och har begränsade möjligheter att resa på en tisdag mitt i veckan.

Situationen är ohållbar eftersom det inte finns så många alternativ att ta sig till Gotland annat än via flyg eller båt. Statliga Trafikverket ingår ett avtal med Destination Gotland vilket gör att staten täcker upp för en del av de ökade kostnaderna men det räcker inte långt. 

Redan innan det dråpliga beskedet kom har det varit dyrt att åka till ön, för en familj med två vuxna, två barn och bil kunde priset landa på drygt 4 000 kronor tur och retur. Nu med de nya höjningarna kan en resa under påsken landa på det dubbla.

Men det handlar inte bara om gotlänningar och besökare, även näringslivet på ön drabbas. Gotlands lantbrukare som är beroende av att kunna transportera sina produkter har det tufft redan som det är.

Förklaringen till de ökade kostnader är enligt färjebolaget dyrare bränslepriser och hög inflation. Men det är inte riktigt hela sanningen. Gotlandsbolaget är ett kommersiellt bolag som det går strålande för och detta sticker i ögonen på många gotlänningar som inte kan påverka sin situation.

Bolaget menar att man tvingas höja priset för att inte gå med förlust men i en granskning gjord av Dagens Industri framgår att företaget har hög vinst men döljer den genom att göra extremt snabba avskrivningar på båtarna.

Så här, båtarna som köps in för att köra rutten fastlandet-Gotland är en investering, själva inköpet är det som leder till att båtarna på sikt drar in pengar. Problemet är att DG skriver av inköpet på bara tio år. Det här räknas som extremt snabbt och ett sätt att dölja vinsterna. 

Man kan alltså skriva av långsammare vilket skulle kunna jämna ut biljettpriserna. Som exempel nämner Dagens Industri färjebolaget Viking Line som har en avskrivningstid på 25 år på sina inköpta båtar. Nyligen höjde man den dessutom till 30 år. På så sätt påverkas inte enskilda människor så brutalt.

DG:s vd har svarat på kritiken och menar att man är tvungen att skriva av snabbt eftersom tjänsten upphandlas vart tionde år. Tveksamt motargument kan man tycka med tanke på att Gotlandsbolaget oftast är den enda aktören i upphandlingen.

Men även om så vore fallet är det absurt att upphandling än en gång är det som gör livet surt för vanligt folk. Hur många gånger har man inte hört upphandlingens lovsång, om hur fantastiskt allt blir för konsumenten och staten med detta upplägg? Men gång på gång får vi det bevisat att det sällan kommer något gott ur det.

Krig och ekonomisk oro är en sak, men brutala höjningar handlar om vinst och inget annat.