Det är mitt råd, svarar regeringens utredare Robert Schött när Rapports reporter frågar honom om det han kommit fram till skulle betyda att den som ännu inte är medborgare måste vakta sin tunga. Han säger det lätt skrockande. Så kan man också handskas med att ha gjort sig själv till spelbricka i en politisk färd mot inskränkt yttrandefrihet.
Nej, inte för alla.
Men för den som är ny i Sverige.
Ett slags yttrandefrihet för vissa, ett annat slags för andra.
Det är surrealistiskt.
Jag befinner mig mitt i en akut situation som på alla sätt handlar om yttrandefrihet, om hur oönskade personer stämplas som hot mot statens säkerhet. Det handlar då om Turkiet. Och parallellt kommer denna svenska utredning, ett repressivt beställningsverk, så löst i hullet att politiker och domstolar framöver kommer att kunna tänja formuleringar på ett sätt som kontrollerar tanken och tillvaron för väldigt många människor.
Kan det inte hända här?
Snälla, ingen kan unna sig den sortens bekväma naivitet.
Robert Schött har levt sitt liv i den strama juridiken men kan uppenbarligen inte formulera en begriplig mening när han får mer kritiska frågor om gränsdragningar och konkretion.
– Är det så att man inte är villig att underkasta sig den vård och det stöd som samhället bjuder, då har man förverkat sin vandel i det avseendet, säger han under presskonferensen.
Jag tror att det finns en bred enighet om att den som begår grova brott inte har uppfyllt sin del av kontraktet som ett uppehållstillstånd innebär. Men vad är farliga beteenden? Störande beteenden? Vad är ett hot mot den allmänna ordningen? Vad är beteenden som ”samhället i övrigt motverkar även om de inte är straffbelagda”?
Konsekvenserna för individen kan bli genomgripande.
Nekat eller indraget uppehållstillstånd.
Konsekvenserna för hela Sverige kan bli precis lika genomgripande.
En skiktad, godtycklig, elastisk yttrandefrihet.
Som skapt för den som vill undertrycka åsikter.
Vi ser i realtid hur USA:s nya administration bedriver klappjakt på studenter som visat sitt stöd för Gazas befolkning. Vi vet samtidigt hur ledande företrädare i Tidö talat om propalestinska demonstranter i Sverige som femtekolonnare, som lojala till Hamas och antisemitism.
Det är en uppenbar risk att vandel skulle kunna användas mot dessa grupper.
Ur svamlet reser sig en auktoritär hörnsten.
– Yttranden kan i sitt sammanhang, i sin kontext, med åtföljande konsekvenser, utgöra ett hot mot säkerheten, säger Robert Schött.
Ur svamlet reser sig en auktoritär hörnsten.
I somras rapporterade Dagens ETC om studenten Isra Barham i Göteborg.
– Det känns som att Chalmers förstört min framtid, sa hon.
Studenterna hade sjungit en Palestina-sång och bjudit på kakor i protest mot Israels krig mot Gaza. Chalmers svarade med att tillkalla polis. Isra Barham nekades därför svenskt medborgarskap.
Migrationsverket avslog ansökan med motivering att hon inte uppfyller kravet på ”hederligt levnadssätt” eftersom hon misstänks ”för ett brott mot ordningslagen”. Polisutredningen blev senare nedlagd.
Isra Barham läser masterprogrammet i arkitektur, är ostraffad och har bott och arbetat i Sverige sedan 2010. Hon är både palestinsk och rumänsk medborgare. Beskedet från Migrationsverket innebar alltså inte att hon måste lämna landet eftersom hon är EU-medborgare.
– Men jag känner mig otrygg nu. Inte minst med tanke på åt vilket håll politiken utvecklar sig, säger hon.
Vandel kommer garanterat att orsaka fler sådana här fall.
Här fanns en brottsmisstanke, det nya regelverket – som kan börja gälla i juli 2026 – kommer att svepa ut över åsikter.
Det vore katastrofalt.
Yttrandefriheten är skör.
Det vet de turkiska advokater, journalister och demokratiförsvarare jag nu står i daglig kontakt med.
