Jag röstade år 1994 nej till svenskt medlemskap i Europeiska unionen. I Sundsvall var det 54,3 procent som tyckte likadant, trots att stadens två marknadsliberala ledarsidor (ST och Dagbladet) gjorde sitt bästa för att varna för utanförskapets enorma risker. Ja-sidan vann för övrigt bara i en enda kommun i Norrland, nämligen Sandviken.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Betyder det här att jag också stödde den sida i den brittiska folkomröstningen som pläderade för ett utträde ur unionen? Nej, icke så! Den främlingsfientliga och nationalistiska propagandan var avskyvärd. Varningarna för att den polska rörmokaren tar jobben från infödda britter spelade nog en mycket viktig roll för valresultatet. Främlingsfientliga Ukip, som ingår i samma EU-grupp som de svenska nyfascisterna, var omröstningens stora segrare.
Detta att vara motståndare till högerpopulismen medan man i grunden misstror EU-bygget präglade många. Labourledaren Jeremy Corbyn, som röstade nej till brittiskt EG-medlemskap 1975 och som var för en fortsatt EU-relation 2016, låg lägre än Döda havet. Och premiärministern, som skulle vara smart och lösa en djup intern konflikt, noteras för självmål.
Uttrycket chockvåg var ofta använt dagarna efter 23 juni. Det gick chockvågor genom EU-byråkratin och världsekonomin. Eftersom alla förståsigpåare hade räknat med att det skulle bli seger för stannasidan blev resultatet en chock. Ett tag lät det som om Storbritannien hade gått i konkurs och skulle säljas till vrakpris på Blocket.
Från Tunadalshamnen skeppas det ut stora mängder sågade trävaror. Många av lasterna går till Storbritannien. Britterna kommer att fortsätta att bygga hus, garage och verandor, oavsett om landet är med i EU eller inte. Efterfrågan på Colman´s senapspulver och godis från Bournville dämpas inte på grund av Brexit. De som tror det tycks leva i en världs där Planeringsministeriet avgör vad som ska säljas och köpas.
Nu när Brexit är ett faktum gäller det att försöka göra det bästa av situationen. "Ett nytt Europa är möjligt", skriver vänsterpublicisten Olle Svenning i Aftonbladet. Och det är vad man måste tro på, medan de desavouerade sakkunniga förvirrat sträcker sig efter luktsaltet där i tevesofforna.
En första insikt måste vara att EU hittills har varit ett fiasko.
Olle Svenning:
"Verkningarna av de senaste decenniernas EU-praktik går att läsa av: växande arbetslöshet, massarbetslöshet för ungdomar, inställd tillväxt, dramatiskt ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor, massfattigdom i vissa länder och tilltagande politisk likgiltighet."
Ledande socialdemokrater som Tony Blair, Gerhard Schröder och Göran Persson – liksom regionala och lokala S-politiker – har självfallet ett stort ansvar för den negativa utvecklingen. Nya rörelser kan ta vid medan de gamla som förknippas med misslyckanden kommer att falla samman. Grekiska före detta regeringspartiet PASOK (S) har nu 4,7 procent. Brexit visar därför också på en socialdemokratisk kris. Att Traska Patrullo efter EU:s marknadsliberaler är inte rätt väg för den politiska vänstern.
