Jag gifte mig under en röd banderoll med texten: ”Bra och gratis dagis för alla barn”. Det var i slutet av 1980-talet och alla i trädgården tänkte nog att det bara handlade om NÄR det skulle genomföras. Inte om. På den tiden hade dagis (jaja, det heter förskola numera) 4,3 barn per heltidsanställd. Idag är det 5,3. Och idag kostar förskolan många tusen per år för en vanlig barnfamilj. Tjänar man så man når maxtaxans nivå är det runt 15 000 kr för första barnet. Tjänar man 21 000 i familjen (typ om man är ensamstående förälder) så blir avgiften hälften.
Ja, det är dyrt med barn. Men måste det vara det? Ah, det är dags för lite reformism.
62 miljarder satsade vi i Sverige på våra små kottars förskolor 2013. Totalt kommer 93 procent av alla pengar till förskolorna från våra gemensamma skatter. Det betyder att 7 procent kommer från förskoleavgifter, dvs bara 4,4 miljarder. Varför i all världen ska vi då ha kvar avgifter?
100 000 barn går inte i förskolan. Några då föräldrar inte vill att barnen ska få vara med andra barn på förskolan. En del får då vårdnadsbidrag men det är inte den stora förklaringen till att så många inte har förskoleplats. Det beror istället mer på att arbetslösa föräldrar eller sjuka inte får ha sina barn mer än några timmar i veckan. Det är en klassfråga, helt enkelt.
Går det att få gratis förskola för alla barn om man tar bort vårdnadsbidraget? Nja. 7 000 föräldrar fick vårdnadsbidrag 2013 och tog då i snitt emot 16 000 kronor per år. (90 procent av mottagarna är kvinnor.) Det är 1,1 miljarder totalt så även om regeringen vill ta bort det helt så räcker det bara till en fjärdedel av det barnfamiljer betalar i förskoleavgifter. Men varför inte betala gemensamt istället? Svenska folket hade skattbara inkomster på 1 700 000 miljarder 2013. Vi betalade i snitt 31,7 procent i kommunal skatt. Det räcker alltså med att höja skatten med 0,2 procent för att få in samma summa som barnfamiljerna betalar in idag, om man samtidigt avskaffar vårdnadsbidraget.
Det är ju väldigt, väldigt, lite för att ge dagens 489 000 barn gratis förskola.
Men vänta nu. När något är gratis brukar vi vilja använda det mer. Gratis inträde på muséer ökade besöken för att ta ett enkelt exempel. Så om vi vill att ALLA barn ska ha möjlighet att gå på förskola, även arbetslösas barn och sjukas och de vars föräldrar har socialbidrag ... Då behöver vi öka anslaget med sisådär en femtedel, dvs. istället för 62 miljarder blir det 75 miljarder.
Nu är det totalt 17 miljarder vi ska finansiera vilket alltså betyder en skattehöjning för alla med ... 1 procent. En enda ynka procent! Så varför gör vi inte det här. Varför finns inte ett sådant enkelt gammalt rött och feministiskt förslag på banderollerna idag?
Bra och gratis förskola är ju en väldig jämställdhets- och jämlikhetsreform. Den gynnar de fattiga direkt. Den förbättrar ekonomin mest för de som tjänar minst och har barn och den ger alla barn samma chans till fin och pedagogisk omsorg. Det är bra att träffa andra barn och vuxna. Bra att lära sig tillsammans. Dessutom kommer det skapa 20 000 nya jobb i landet, vi behöver ju en femtedel fler förskoleanställda när fler barn får plats. Och fler jobb betyder ännu mer skatteinkomster, vi får faktiskt tillbaka ca hälften av den ökade förskolekostnaden i ny skatteinkomst om vi utbildar en arbetslös som tar jobb på förskola. Det är sådant man brukar kalla positiva spiraler i ekonomin. Skatten höjs för att göra något bra för barnen. Jämlikheten ökar, jobben blir fler ... Reformen gör nytta.
I Europa idag finns det två partier som lägger offensiva reformistiska förslag. Syriza i Grekland och Podemos i Spanien. De är nu största parti enligt opinionsmätningarna. Deras förslag är positiva men kallas givetvis populism och oansvariga och ett hot mot hela Europas ekonomi av svenska borgerliga medier. Men det enda de hotar är att skapa lite bättre omfördelning i samhället.
I Sverige finns inget reformistiskt parti, det finns inga förslag som flyttar fram positionerna och erbjuder människor ett gemensamt bättre liv. Ingen maktförskjutning med förslag om att göra det gemensamma tillgängligt för alla och öka rättvisan i samhället. Istället finns det en alliansstyrd skattesänkningspolitik som ligger fast. Politiken är rädd och jag tänker på bröllopet och inser att om jag då hade fått höra hur mycket rikare vi är idag och att vi samtidigt skulle ha rödgröna politiker som säger att man inte har råd ... så hade jag aldrig trott det. Men så har hjulet vridits. Det har blivit revolutionärt att vara reformist i Sverige.
Källor: SCB, Skolverket
