Det behövs 710 000 bostäder enligt regeringen, som menar att de kommunala bolagen spelar en avgörande roll för att nå målet. Det är därför himla trist när kommuner som har ett bostadsbolag vill sälja det. Och de kommunerna är många. Den här gången är det Ekerös tur, som vill sälja hälften av alla kommunalt ägda bostäder.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Just Ekerö hade en folkomröstning om att sälja de kommunala bostäderna 2012. Då röstade 66 procent emot förslaget. Den här gången struntar kommunen i en omröstning. Inte för att den folkliga viljan borde vara speciellt helig när det gäller bostadsbyggande, men ändå. Den här gången hade folket rätt.
Några som är intresserade av att köpa bostäderna i Ekerö är D. Carnegie. Samma bolag som har fått flera rubriker efter sig när de skulle renovera bostäder i Husby. Anledningen var att renoveringarna ansågs vara alldeles för dyra och skulle tvinga ut många av hyresgästerna från deras hem.
Just hyreshöjningar kanske inte är den största katastrofen i Ekerö. Katastrofen är snarare att trenden med utförsäljningar av allmännyttan inte bryts. Utförsäljningskaoset blev tydligt i Nacka 1996. Kommunen sålde då 5 100 bostäder(!). Efter det försökte sig regeringen på lite regleringar för att kommunerna inte skulle kunna fatta så tanklösa beslut, men de reglerna försvann 2007.
Varför väljer våra kommuner att sälja i tider av bostadsbrist, när de egentligen borde ta mer ansvar– och inte släppa våra gemensamt ägda bostäder till högstbjudande? Många kommunpolitiker menar att de säljer för att ha råd att bygga nytt. Men oftast så säljer de två lägenheter för att kunna bygga en ny. Det innebär att kommunen förlorar dubbelt så mycket bostäder som de bygger.
Men är det så illa med privata hyresvärdar då? Det behöver inte vara det. Men dessa värdar kan välja precis vilka de vill ha i sina bostäder. Är de missnöjda med hyresgästerna kan de med all enkelhet höja hyrorna, lyxrenovera och på så sätt snarare höja tröskeln till en bostad bland de många stockholmare utan boende. Det är en vinstaffär för bolagen, och när kommuner säljer ut är de som hajar kring en blodig biff. Men det de slukar är vår allmännytta.
En allmännytta som ska tillgodose människors basala behov och rättighet– rätten till hem. Utan allmännyttan förlorar vi ett av våra viktigaste verktyg för att kunna erbjuda människor tak över huvudet. Om inte kommunernas säljhets slutar måste regeringen in för att reglera och straffa igen. För en kommuns självstyre är inte mer värt än varje människas rätt till ett boende.
