Det tydligaste exemplet ser vi just nu i Europa. Det är odemokratiska krafter som tvångsstyr Grekland, det är tysk politisk dominans kombinerat med ett tyskdominerat banksystem (ECB) som tvingar på ett annat land en politik de röstat emot. Det här är ingen liten sak som kan gömmas bakom svammel om ”stödpaket till Grekland”.

Det är maktfullkomlig utpressning (när ECB stängde Greklands banker i somras är det jämförbart med att Riksbanken skulle stänga alla banker i Skåne och sedan skylla paniken på att regionen inte ”tagit sitt ansvar”). När en demokratiskt vald regering tvingas av utomstående att gå emot det folk och den politik man röstat på vinner naturligtvis segraren en kort Pyrrhusseger, men den stora förloraren är demokratin som sådan. När borgerliga ledare vill stoppa en annan ekonomisk politik för södra Europa är det demokratiskt om det sker i öppen valkamp, men odemokratiskt när det sker som idag, med utpressning.

Okej, extrema högerekonomer har alltid tyckt att detta med demokrati är något man bör försöka undvika med ”oberoende experter” som utförare av alla tunga ekonomiska beslut istället.

Detta är kärnan i borgerlighetens opålitlighet när det gäller demokrati, och liberalers och konservativas pinsamma akilleshäl: tanken att ekonomin ska stå över folkliga demokratiska beslut. Att det finns ”en enda väg” att gå, och att det är precis samma väg som de som äger finanskapitalet och styr finanssystemen föreslår. Allt annat är ”orealistiskt”.

Jag är inte orolig över Greklands folks demokratiska kraft, jag tror att man reser sig ur förnedringen och jag tror även att Syriza, ett av världens mest demokratiska partier med öppna organiserade tendenser och möjlighet att diskutera annat än partiledningens åsikt, kommer att överleva i en eller flera kroppar.

Men jag är djupt oroad över Europas demokratiska utveckling där ett land dominerar så kraftigt (Tyskland) och där socialdemokrati och vänster har så svårt att formulera en annan politik för EU överhuvudtaget.

Idag styrs Europa av en höger som ser som sin främsta uppgift att minska offentlig sektor och öka privata vinster. Det är deras mål, en fortsatt nyliberalism. De är rätt desperata faktiskt.

Men hur lyder svaret?

Handen på hjärtat. Har du någonsin hört en socialdemokratisk vision om Europa? Eller har du liksom jag bara hört berättelser om hur ”svensk konkurrenskraft” ska stärkas? Och har du någonsin hört en vänsterberättelse om hur detta EU ska förändras istället för en surmulen önskan om att ”unionen inte borde finnas”. Eller att ­eurovalutan inte borde finnas, vilket man naturligtvis kan tycka, men nu finns den, och den styr EU:s ekonomiska vardag.

Högerns demokratiska opålitlighet via EU kan fortsätta därför att den inte utmanas.

Går det att skapa ett annat EU? Kan euron användas till en annan politik? Kan nationer vara självständiga och samtidigt påtvingas gemensamma regler och krav? Kan människor acceptera en politik som gör vardagen ekonomiskt lite sämre för de som har det bra och lite bättre för de som har det svårt?

Javisst. Lösningen heter demokrati.

Demokratisk styrning av makt – nationell, federal, ekonomisk och juridisk. Demokratisk makt tvingar fram politiska diskussioner och linjer, det ”orealistiska” blir plötsligt realistiskt om tillräckligt många vill det. Demokratisk styrning av en centralbank, med en grundpolitik framröstad i allmänna val, ger naturligtvis en helt annan legitimitet åt det som sedan sker.

I motsats till alla de som inte tror på medborgarnas politiska insikter är jag själv övertygad om att en beslutande folkomröstning om hur Europa ska ta hand om flyktingströmmar kommer rensa bort rasismen mycket snabbare än något annat.

Vill vi se stora offentliga investeringar för jobb i Europa kan bara demokratiska val tvinga igenom det (vilket vår ekonomiska elit kommer förlora på – det är därför de är emot).

Det hände en rätt unik sak i somras. Greklands folk folkomröstade om en ekonomisk inriktning som gick på tvärs. 61 procent röstade mot åtstramning. De som tror att detta inte var den enda anledningen till att Tyskland, ECB och IMF i raseri gjorde allt för att först skrämma folket och sedan blankt vägrade ens diskutera valresultatet som ett argument, är naiva i sin syn på vad makt är.

Det är demokratin i folkomröstningen som gjorde eurogruppen galen. Det är demokrati som är det verkliga hotet mot deras makt.

Jag tyckte själv jag lärde mig något viktigt där. Demokrati är vårt allra viktigaste argument och det är bara ur demokratiska krav som verkligt motstånd kan födas.

Jag tror det håller på att födas en ny vänster i Europa. Utanför de små vänsterpartierna och utanför den förtvinande och nedskärningsadministrerande socialdemokratin.

Jag ska själv försöka återkomma några gånger till temat ur ekonomisk, klimat­politisk och socialpolitisk vinkel. Vad betyder ett annat banksystem? Vad är problemet med medborgarlön? När tar jobben slut för Stefan Löfven?

Nästa vecka några tankar om Thomas Pikettys nya bok Kan vi rädda Europa?.

Det blir en fin höst.

Ska vi rösta om det?