Veronica Palm: Borgerliga partier vill helt enkelt inte ha billiga hyresrätter

Det närmar sig jul. Som alltid väcker det hos många en vilja till solidaritet mitt i den egna köphetsen och stressen. Det kan kännas falskt, men att då utsatthet och hemlöshet synliggörs en gång om året är ändå bättre än att det aldrig görs. Allt för ofta går vi även den här tiden på året förbi grundproblemet på samma sätt som vi går vidare efter att ha skänkt en gåva till Stadsmissionen eller till bidrag för en plats på härbärge.

Djup fattigdom och hemlöshet löses inte med småslantar och gåvor. För att råda bot på det krävs en massiv politik för jämlikhet och konkreta reformer. Hemlöshet har många bottnar, men en av dem är tveklöst bostadsbrist.

I den budget som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna trumfade igenom som stadsbudget för 2022 ströks hela investeringsstödet för nyproduktion av hyresrätter. Det betyder att hyran för en nyproducerad liten lägenhet på 60 kvadratmeter skjuter i höjden. I Stockholm räknar man med att den kommer att stiga från redan höga 8 000 kronor i månaden till hela 11 000 kronor. Dessutom minskar byggandet när ett ekonomisk incitament att bygga försvinner. Små hyresrätter är helt centrala för att bryta bostadsbristen, både för att det är den boendeform som det är störst brist på och för att det är mångas väg in på bostadsmarknaden.

Visst kan man vara sur på de stora byggbolagen och deras vinster. Och nog är det helt rimligt att hävda att de skulle kunna sänka sin vinstmarginal och öka produktionen. Men de är fria företag som lyder under bolagsordningens krav på vinstmaximering, att gnälla på dem ger inte några nya lägenheter. Det gör däremot ett investeringsstöd. Genom att staten går in med kapital kan de också ställa krav, till exempel på hyresnivån och ökad takt i byggandet av de lägenheter som omfattas av stödet – små hyresrätter i nuläget.

Det är inte så överraskande att högern river upp stöd till bostadsbyggande så fort de får en chans. De tror på riktigt att bostadsmarknaden ska fungera som alla andra marknader, där utbud och efterfrågan möts i en magiskt perfekt förening utan inblandning av demokrati eller politik. Men bostadsmarknaden är inte som vilken annan marknad som helst. Det är människors hem och brist på hem som är spelpjäserna på den marknaden. Och en bostad är inte som andra varor. Den är förutsättningen för en ung människa att bli vuxen och flytta hemifrån, för någon att flytta till ett jobb eller en utbildning den får chans till, för den som vill skilja sig att kunna ta det steget och för den familj som växer att kunna byta till större. Bostaden är en social rättighet och för viktig för att lämnas till en fri marknad att sköta.

Istället för avskaffat investeringsstöd skulle bostadsmarknaden må bra av att det ökade och omfattade fler typer av lägenheter än bara de små. Både för ökat byggande och för att nå de stora barnfamiljer som av ekonomiska skäl tvingas leva i reell trångboddhet. Ett ökat stöd skulle också bidra till att utjämna de ekonomiska skillnader som finns mellan att hyra eller äga sitt boende. 

För att gå vidare och på riktigt uppnå rättvisa mellan olika boendeformer måste också den skatt som drabbar just hyresrätter justeras och ett system där rot-investeringar blir lika lönsamma oavsett ägandeform införas.

Det finns mycket att göra för att bryta bostadsbristen. Inget av det är raketforskning och visst det kostar en del pengar, men det vi får tillbaka i ökad jämlikhet är värt mer. För som forskningen visar lönar det sig med jämlikhet. Det är både lönsamt och rättfärdigt. 

Att på en redan galen bostadsmarknad då ta bort det lilla stöd till nyproduktion som finns är inte bara klassisk högerpolitik. Det är också korkat. Genom att det motverkar jämlikhet så hämmar det också landets möjlighet till en positiv utveckling.

Den som i julveckan skänker en gåva till ett härbärge, kan med fördel också skänka en tanke till det system som skapar bostadsbrist. Det går utmärkt att fortsätta rena sitt samvete genom att också synliggöra hur utvecklingen på bostadsmarknaden går i fel riktning. Inte minst på grund av slopat investeringsstöd.