Här, på platsen där många har sitt första möte med svensk litteratur och där trångbodda barn och unga kan göra sina läxor och plugga inför prov, ja här står plötsligt inte kulturstriden längre, trots att omfattande besparingar riskerar att drabba såväl öppettider som ordning, tystnad samt bruket av svensk litteraturkanon. När det inte längre rör sig om störningar som i mer eller mindre förtäckta ordalag kan skyllas på invandring och vänsterns uselhet, ja då uteblir intresset. För hur skulle besparingskrav kunna tillskrivas vänsterns allmänna konfliktskygghet och ängsliga opportunism, med sviktande ordning samt hot och trakasserier mot personalen som följd? (se exempelvis PJ Anders Linder, BLT 22/10 2017) Eller att svenskar är för dåliga på att ställa krav? (Alice Teodorescu, GP 13/10 2017) En liknöjdhet som är symptomatiskt för högern, och beklagligt nog även för en och annan vänstertyckare.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Än värre är att Kortedala, en av de platser som gärna utmålas som ”no go-zon”, även står inför andra nedskärningar inom socialtjänsten och skolan. Skolorna i Östra Göteborg har fått stora och överraskande sparkrav på 40 miljoner, och Utmarksskolan ska spara 4,5 miljoner. ”Nedskärningen motsvarar nio tjänster på en arbetsplats med 55 anställda, det vill säga nästan 17 procent av elevernas absolut viktigaste resurs – personalen”, skriver två medlemmar ur Lärarförbundet (GP 21/1). De fruktar att skolans skyddande effekt mot gängkriminalitet kommer att minska.

Inom socialtjänsten befaras ökad hemlöshet drabba grupper som redan är oerhört utsatta och har därtill har svårt att göra sina röster hörda. Inför en 20-procentig minskning av kommunbidraget berättar en anställd att hon redan upplever arbetssituationen som “extremt pressad med väldigt många uppsägningar. Den präglas även av sjukskrivna kollegor, höga ärendetal, klienter som inte får sina ansökningar behandlade och klienter som inte får sina behov tillgodosedda” (Socialpolitik 21/1).

I korthet innebär besparingarna att de boende får minskad tillgång till gemensamma resurser såsom bibliotek, skola och socialtjänst. Hur det går ihop med ett socialt hållbart Göteborg är svårbegripligt. Så låt oss vända oss till valrörelsen för att se hur tillgången till studiero, litteratur och läsning, fullgod och likvärdig utbildning och ‘bostad först’ ska kunna tillgodoses, kanske finns svaren där, i högerns alla utspel kring lag och ordning?

Det nedslående svaret är tyvärr nej. Fler poliser (eller militärer) och stävjandet av kriminalitet är otillräckligt, dels av praktiska skäl.Ppolisen har inte möjlighet att ordna “bostad först” till personer som behöver hjälp att komma ur sitt missbruk, och de kan inte hoppa in på en skola med låg lärartäthet. De kan, helt enkelt inte, ersätta de andra aspekterna av välfärden.

Men en fungerande välfärd såsom skola, socialtjänst och bibliotek utgör några av fundamenten för ett långsiktigt förebyggande arbete mot kriminalitet. Konsekvensen av nedmonterad välfärd blir enbart att stigningen i uppförsbacken ökar och att fler personer riskerar att falla handlöst genom skyddsnäten.

Så vad kan vi göra?

Det lönar sig att protestera. Efter 4 000 namnunderskrifter och en protestmanifestation kommer biblioteket, som ursprungligen skulle flyttas helt från torget, troligtvis att få vara kvar. Dock i mindre lokaler, och med minskad personalstyrka. Tillgången till gemensamma resurser är begränsad. Och det är här jag kommer att tänka på Hobbes beskrivning av naturtillståndet som allas krig mot alla där livet är “smutsigt, djuriskt och kort”. I en tid där vi ständigt får berättat för oss att tillgångarna är begränsade, och grupper ständigt ställs mot varandra, riskerar det civiliserade livet ständigt att likna Hobbes naturtillstånd.

Samtidigt innehar de 187 rikaste individerna i Sverige tillgångar som motsvarar 46 procent av statsbudgeten, alltmedan klyftorna ökar och Sverige beskrivs som “något av ett skatteparadis för kapitalägare” (Veckans Affärer 12/12 2017). Intressant i sammanhanget (och SD:s försök att rikta in sig mot medelklassväljare) är att medelklassen minskar och andelen fattiga och rika ökar alltmedan debatten knappt rymmer någon fråga alls bortom kriminalitet, invandring och vänsterns brister. Eller så är det bara mer bekvämt att ägna spalt efter spalt åt att hålla våra blickar borta från fördelningsfrågorna och underblåsa allas krig mot alla. Politik är den livmoder, där kriget utvecklas, som Clausewitz skrev.