BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ett citat: "Utredningen bedömer att det finns betydande risker med att ha aktörer som primärt drivs av vinstintresse inom den offentligt finansierade välfärden." Det är en notering som många debattörer har gjort genom åren. Välfärdssektorn, som är offentligt finansierad, är inte som en marknad för exempelvis vinterdäck och müsli.

Företagen i välfärdssektorn ska enligt Reepalus förslag få ta ut cirka tio procent i vinst. Man kan givetvis diskutera hur stort vinstuttaget ska vara. Vänsterpartiet har föreslagit en lägre gräns. Men principen är helt rätt. I dag går många välfärdsmiljarder rakt ned i ägarnas fickor. Att investera i vård, skola och omsorg har varit en fin affär för kapitalägarna. Vinsterna ligger betydligt högre än i andra tjänsteföretag. Pengar som har  taxerats ut av medborgarna ska givetvis användas på ett sätt som gagnar samhällsnyttan. När stora belopp i stället slussas till kapitalägare, samtidigt som vården och skolan och omsorgen ropar efter ökade resurser, har något gått riktigt fel.

"Det kan konstateras att det inte i något annat nordiskt land är tillåtet med vinstdrivande skolor", står det i utredningen.  "I Norge och Finland är inslaget av friskolor begränsat. I Danmark är det däremot mycket vanligt med friskolor. Det går alltså inte att dra slutsatsen att en möjlighet att ta ut vinster är nödvändig för att det ska uppstå en stor friskolesektor."

Att införa begränsningar av vinstuttagen är således inte uttryck för en specifik svensk förbudsmani. 

Begränsningar av den typen förekommer i många andra länder, även sådana med borgerliga regeringar. 

En gång utmärkte sig Sverige för den breda satsningen på välfärdspolitiken. Studiegrupper från hela världen reste hit. I dag är Sverige unikt på ett annat sätt: välfärdssektorn har blivit en i det närmaste helt oreglerad marknad för de som jagar hög profit.

De fyra allianspartierna plus Sverigedemokraterna vill värna fortsatta övervinster i vård, skola och omsorg. Det innebär att det finns en riksdagsmajoritet som säger nej till inskränkningar. Storfinansens väl går före folkets. I fråga efter fråga kryper Jimmie Åkesson in under den borgerliga fällen.

Apropå övervinsterna säger statsrådet Ardalan Shekarabi: "Det är en stöld från folket som måste stoppas." Det är bra med detta klarspråk som på ett positivt sätt skiljer sig från budskapen från den så kallade kanslihushögern.