Redan på flygplatsen i Tel Aviv fick de kritiska geograferna ett första smakprov på gränser, rörlighet, utrymme, deras favoritämnen, i teorin i alla fall. De som var icke-vita och/eller såg ut som aktivister, fick sitta i långa förhör för att visa att de inte var terrorister. Många låtsades vara turister. Fyra konferensdeltagare deporterades, en av dessa personers berättelser fick vi nyligen läsa om i Dagens ETC.
Nura Al Khalili, själv palestinier och doktorand vid Lunds universitet, var en av arrangörerna. Konferensen var revolutionerande, säger hon upprymt när jag träffar henne tillbaka i Sverige. Vi visade att vi kan, utan något stöd från västerländska NGO:s. Det här var den första internationella geografiska konferensen i Palestina. Ja, kanske den första internationella akademiska konferensen över huvud taget, funderar hon.
Få ställen uppvisar så tydligt hur politik, ekonomi och rasism formar geografin lika mycket som naturen. I Betlehem besökte deltagarna flyktinglägren Dheish och Aida där generationer av palestinier föds och lever till följd av al Nakba, katastrofen, som år 1948 fördrev 800 000 palestinier från sina hem. I Jordandalen, som utgör 30 procent av Västbanken, träffade de beduiner som kontinuerligt drabbas av våld och konfiskering av mark och vattenresurser. I Jaffa fick deltagarna se en rasistisk gentrifiering, där israelisk kulturelit tar över palestinska stadsdelar och suddar ut det lilla som finns kvar av denna viktiga hamnstad som 1948 hamnade under Israels ockupation. Till Gaza kom deltagarna förstås inte, isoleringen är i princip total.
För ett sådant stort projekt som ockupation krävs ingenjörer, arkitekter, planerare och forskare. De utbildas förstås på israeliska universitet som är i nära samarbete med ockupationen. Samtidigt försvårar Israel för palestinska studenter och forskare att verka. Nura Al Khalili kunde till exempel varken följa sina kollegor till Jerusalem eller till Jaffa.
Sedan 2005 uppmanar det palestinska civilsamhället till en bojkott av inte bara israeliska produkter utan även av israeliska universitet och kulturinstitutioner. Kampanjen heter BDS – bojkott, desinvestering, och sanktioner.
Ofta när man talar om bojkott, kommer någon liberal och frågar men Nordkorea eller Iran då? Förutom att de med den jämförelsen själva visar att Israel ligger i nivå med diktaturer och förtryckarstater, påvisar de en enorm okunnighet i grunderna i solidaritet. Nummer ett är att bojkott initieras av det förtryckta folket, inte från aktivister i Väst. Bojkott lämpar sig framför allt mot ockupanter, vinsterna företagen och Israel gör är ofta direkt stöld från palestinierna.
Därför finns det också en bojkottrörelse mot Marocko, därför fanns också stor bojkott mot Sydafrikas apartheid. Och om någon missat det så är till exempel Iran redan utsatt för långtgående sanktioner av både USA och EU så att bojkotta dadlar och rosenvatten nästa gång du är på Ica (om du nu någonsin köpt detta) gör varken från eller till. Sanktioner finns också mot Nordkorea och de flesta förtryckarstater. Men med Israel har EU tvärtom frihandelsavtal och för att motverka BDS-rörelsen ökar USA ytterligare sitt stöd till Israel och hotar med repressalier mot BDS. De är skraja därför att bojkotten fungerar!
Enligt en FN-rapport från juni har utländska investeringar i Israel fallit med 50 procent jämfört med föregående år. Rapporten menar att BDS är en av orsakerna till detta. Företag som G4S och Veolia har tvingats bryta med Israel efter att BDS-rörelsen uppmärksammat att de hjälper ockupationen när de säljer säkerhets- och övervakningsmaterial och bygger infrastruktur. Företaget Sodastream tvingades lägga ned en fabrik på ockuperad mark och en i Brighton till följd av BDS-aktivisternas enträgna motstånd. Många, många fler lyckade exempel finns.
Men rörelsen i Sverige är fortfarande svag. Hjälp BDS bli minst lika stor och känd som Ship to Gaza. Och om du inte varit där, åk och upplev en millimeter av den ockupation och rörelseinskränkning och lufthunger som palestinierna lever i och föder barn in i, generation efter generation. Så kommer du tillbaka mer övertygad än någonsin.
