Andreas Gustavsson: Blod som byter händer

Dagens googlingsövning är ”Kina” och ”Export” i kombination. Många träffar, jättemånga, och den som sedan läser vidare hittar ett utbyte mellan svenska regeringen och kinesiska makthavare som borde kräva ett chartrat plan Stockholm–Peking. 

Den här pragmatismen har gett upphov till ett antal blundrar.

2012, Annie Lööf pressas av Ekot, om hur vapenexport är förenligt med mänskliga rättigheter, och hon resonerar kring vad som egentligen är diktatur och vad som är demokrati.

– Det är väldigt svårt att göra den definitionen. Vad är Kina, till exempel? Hur definierar vi Kina som land? 

Handel går först. Lööf vet självfallet att Kina är en repressiv enpartistat. Men det är en stor, ekonomiskt potent och lönsam enpartistat.

De artiga handskakningarna fortsätter därmed.

Bara en påminnelse. Cao Shunli, 52, dog nyligen på ett sjukhus i Peking efter att ha suttit häktad i fem månader. Hon led av tuberkulos i båda lungorna och levercirros. Men fick ingen vård. Familjen vädjade, någon läkare kom aldrig.

– Cao Shunlis död avslöjar precis hur kalla och beräknande de kinesiska myndigheterna är när de försöker tysta sina kritiker, säger Anu Kultalathi, Kinautredare för Amnesty.

Kina har satt i system att neka aktivister vård. Cao Shunlis brott? Hon försökte resa till Genève för att delta i en utbildning i mänskliga rättigheter. Hon åtalades för att ha ”muckat gräl och stört ordningen”.

Kina har blod på sina händer, konstaterar Amnesty.

Värt att komma ihåg för våra svenska politiker.