Om det amerikanska folket 2016 väljer Hillary Clinton som president, skulle det innebära en odiskutabel framgång på ett område. Hon blir första kvinna att styra Vita huset. Ett genombrott, dessutom med globalt signalvärde. First lady som beslutsfattare, inte som pendang vars främsta roll är att flankera en manlig president och se representativ ut i dräkt och pärlhalsband. President, inte presidenthustru. Den tanken är så lockande att Hollywood redan lekt med tanken, om nu någon minns tv-serien Commander in chief med Geena Davis som president.

Hillary Clinton är kvinna och har förutsättningar att efterträda 44 stycken män. Det är stort. Men det räcker givetvis inte för att ringa in Hillary Clinton som politiker.

Vad vill hon göra av ett eventuellt mandat? Vad har hon för ambitioner nationellt och internationellt? Svaret på det senare – utrikesperspektivet – kommer delvis ur hennes år som utrikesminister i Barack Obamas administration.

Hennes nya bok handlar om just den tiden, 2009–2013, och även om den ger ledtrådar är dess främsta funktion inte att dechiffrera politisk agenda, utan snarare att stärka hennes position inför den kandidatur som säkerligen kommer – och möjligen också för att fylla kampanjkistan ytterligare. Hillary Clinton beskriver Hillary Clinton. Då blir det en tegelsten om hur hon kombinerar medmänsklighet och makt, ”hjärta och hjärna”, hur hon höjer sig över ”Washingtons evigt pågående såpopera”.

Boken svävar över de verkligt svåra valens konsekvenser, och intervjun du nu har läst med henne ger egentligen inte heller direkta svar på hur Hillary Clinton som president skulle påverka resten av världen, även om den ger en fördjupad bild av henne som människa, av hur viljestark och slagtålig hon faktiskt är.

En kvinna som president. En demokrat. Varför är då den amerikanska freds- och kvinnorörelsen inte samfält entusiastisk? Hillary Clinton gav sitt stöd till invasion av Irak. Något hon senare har ångrat, men en fredsorganisation som Codepink glömmer inte.

– Å ena sidan tycker vi att det är fantastiskt när kvinnor slår igenom glastaket och når högre maktpositioner. Å andra sidan ser vi Hillary Clinton som mycket mer krigshetsande än många andra folkvalda. Även i Obamas regering hörde hon till hökarna, sa nyligen Medea Benjamin, en av Codepinks grundare, och fortsatte:

– Vi oroar oss för att hon vill spänna musklerna när det gäller utrikes- och säkerhetsfrågor och allt för snabbt välja militära lösningar. Istället för att söka diplomatiska lösningar drev hon på för ett amerikansk ingripande i Syrien. Hon stöttade en militär upptrappning i Afghanistan. När det gäller Iran har hon sagt att alla alternativ ska hållas öppna, alltså även militära.

Det som Medea Benjamin fruktar är att Hillary Clinton i en kommande kampanj väljer en linje som ger henne själv status som det kraftfulla undantaget som bekräftar administrationens utrikespolitiskt – enligt många amerikaner – undflyende regel. Och vad händer om hon ställs mot en republikan som tar fasta på just detta? Ett mer än sannolikt scenario. Då kan hon gå ännu längre åt höger, befarar bland andra Codepink.