Mot bakgrund av valrörelsens auktoritäristiska tongångar skämtar en bekant om att det här kan vara det sista fria valet. I hatet mot public service och journalistik, utspel om ökad kontroll och hårdare tag med invandringen som roten till allt ont, finns ett otäckt embryo. Att det dessutom sker i en skandalkantad valrörelse där nazistkopplingar, medlemskap i kriminella MC-gäng, hemliga partibidrag, misstänkt korruption, en rad osanna påståenden, mordplaner mot Annie Lööf, drevfarmar och manipulationer av sociala medier – ja, det är inte särskilt vackert.
Demokratins mest omhuldade rit framstår som en krisande cirkus av populism, korruption, inkompetens och bristande demokratiska instinkter. Med andra ord den perfekta grogrunden för det konservativa narrativet om nationens förfall och behov av nydaning – om än via kandidater med kopplingar till kriminella gäng och nazism.
Ansvaret vilar på de borgerliga partier som möjliggör det här: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det delas även av den socialdemokrati som glatt plockat upp hundvisslan. Det senaste decenniets politiska tongångar har banat väg för ett val där människor lockas med vulgär rasism för att rösta bort socialt skydd och i förlängningen även grundläggande demokratiska rättigheter – en bedrövlig situation som vi aldrig borde hamnat i.
Vad skulle det då högerseger innebära, konkret?
Ett exempel finns i Moderaternas kommunikation. Där har man ondgjort sig över att ”700 000 invandrare” inte är självförsörjande (en siffra som inte stämmer). Vad man i själva verket vill är att skära i de sociala försäkringarna såsom a-kassan och sjukförsäkringen för att slippa finansiera utbyggnaden av försvaret via värnskatten. Arbetslösa och sjuka ska betala notan. Moderaterna signalerar även auktoritära medel och vill föra över resurser från välfärdsstaten till de repressiva delarna av densamma. Så långt vanlig högerpolitik.
Med SD:s fulla insläpp i borgerligheten följer också att det största partiet i högerblocket har en kraftigt avvikande demokratisyn. De fri- och rättigheter som omfattar alla vill SD begränsa. Man skiljer mellan ”medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen” där ”illojalitet” innebär ett utstötande. Där grundlagens skydd för människans privatliv, delaktighet och jämlikhet omfattar alla, vill SD villkora och begränsa fri- och rättigheter för särskilda grupper.
SD:s illiberala hållning återspeglas kanske tydligast i synen på kvinnor. Man pratar varmt om att skydda kvinnor från våldtäkt, men har en lång rad aktiva som dömts för en rad övergrepp och våld mot kvinnor. Det är ingen motsägelsefull hållning att ha när man utesluter vissa grupper ur nationen, men omfamnar andra. Det spelar helt enkelt roll vem det är som begår övergreppet.
Andra tydliga riktmärken är att SD syftar till att inskränka religionsfriheten, för vissa grupper, och vill öppna för möjligheten att svenska medborgare ska kunna bli av med sitt medborgarskap.
Så vad är det för samhälle vi rör oss mot med en blåbrun valseger? Ett exempel vore, faktiskt, dagens Kina – en hyperkapitalistisk diktatur som opererar utifrån splittringen mellan stad och landsbygd. Den inhemska rasismen återspeglas i behandlingen av uighurer och kazaker, men utgör endast toppen av isberget. Överlag förekommer rasism och diskriminering mot de 300 miljoner landsortsbor som migrerat internt. Majoriteten av dessa är Han-kineser.
Här spelar den statliga administration en avgörande roll där Hukou, ett folkbokföringssystem, möjliggörs styrningen över människor. Genom Hukou är ”nationstillhörigheten” regionalt baserad och utgår från var du är född. Den avgör din tillgång till sociala rättigheter och rörelsefrihet. Den avgör tillgången till utbildning, pensioner, sjukvård och bostäder. Genom de djupa ekonomiska klyftorna mellan stad och land blir Hukou ett styrande verktyg för att dra ”önskvärda migranter” till städerna.
Men Hukou används främst för att kontrollera den rikliga strömmen av billig arbetskraft till fabriker, gigjobb och serviceyrken i städerna. Bristen på självständiga fackföreningar skapar en underklass med extremt svaga rättigheter. Med bristfällig skolgång saknar de kulturellt och socialt kapital, och de sticker ut – de talar, klär sig och för sig annorlunda än den som fötts till den rika stadens fulla rättigheter.
När städerna anser måttet av billig arbetskraft fyllt drivs de bort från sina bostäder. I ett uppmärksammat fall revs ett helt kvarter i Beijing 2017, med en brand som förevändning. Och hjälper inte det omhändertas deras barn och skickas till (usla) skolor, långt från föräldrarna.
Tar jag i här?
Svenska socialdemokrater sneglar redan på den danska modellens krav på hur många ”ickevästliga” som får bo i ett och samma område. Larmrapporter om hur utländsk arbetskraft exploateras i service- och byggbranschen passerar obemärkt förbi samtidigt som familjer splittras och utvisas. Högerpolitik driver alltid på klyftor och med etnonationalistiska SD vid rodret framstår Xi Jinping snarast som en biopolitisk idéspruta för svensk höger.
