På den indonesiska ön Borneo kan man hitta sex procent av jordens växt- och djurarter. Orangutanger, sumatratigrar och pygméelefanter är bara några exempel, och många av arterna kan inte hittas på någon annan plats i världen. Som många vet är hotet mot djuren, växterna och urfolket som bor där stort. 2014 avverkades enligt Naturskyddsföreningen 1,3 miljoner hektar skog på Borneo – en yta motsvarande halva Belgien – till stor del på grund av palmoljeproduktionen.

För många känns det här som gamla nyheter. De flesta vet att de borde undvika palmolja så gott det går, vilket har lett till bojkott från många företag. Det underlättades av att EU för några år sedan beslutade att företagen måste skriva ut ingrediensen på förpackningen, snarare än “vegetabilisk olja” som de otydligt kunde gömma sig bakom innan.

Palmolja finns i hög grad kvar i butiken, som exempelvis i Lätta. Margarinet blev överlägsen vinnare i Årets matbluff på grund av dess höga innehåll av palmolja, samtidigt som den utåt sett är dekorerad med rapsblommor och frontar rubriken ”Gjord med svensk raps och smakrik kärnmjölk”.

Konsumenternas ökade medvetande har gett effekt, och EU:s förbrukning av palmolja i livsmedel har minskat årligen sedan 2008. Men samtidigt har palmoljeproducenterna lyckats hitta nya affärsvägar, vilket lett till att den totala förbrukningen i EU ändå ökat med 60 procent(!) under samma period. Anledningen är att palmoljan nu också letat sig in i våra fordon, snyggt förpackat som ett förnybart drivmedel.

Utvecklingen är både oroande och uppseendeväckande. Mer än hälften av den importerade palmoljan i EU används nu till istället till biodiesel, vilket knappast är bra för varken miljö eller klimat. Enligt livscykelanalyser som inkluderar markanvändning är palmolja i tanken till och med sämre för klimatet än fossila bränslen, men det är billigt och går att marknadsföra som förnybart, så trycket från företagen att få använda det är stort.

Trycket är också stort att minska utsläppen. Ett politiskt mål säger att utsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent till år 2030 jämfört med 2010, medan andelen förnybar energi i transportsektorn nu ligger på lite blygsamma 22 procent. Ungefär en fjärdedel av det går idag att härleda till palmolja, ren eller som biprodukt.

Marknaden väntas alltså växa enormt de kommande åren, inte minst då biobränslen också lyfts som en lösning för fortsatt ohämmat flygande.

Frågan är vart alla dessa biobränslen ska komma från. Framtiden kan vara lika ljus för palmoljeproducenterna som den kan vara mörk för de kvarvarande skogarna, om skövlingen får fortsätta som den gör.

Att ropa biobränsle i klimatdiskussionerna är ingen storskalig lösning som kan “fixa” en tredubbling av flygandet eller en bil per person. Det är en del av lösningen, men om vi vill resa hållbart, inom planetens gränser, måste vi också minska transporterna. Det finns ingen mirakelkur som kan förändra det, utan är något vi alla måste acceptera och anpassa oss efter. Det är bara så det är.

Ett steg på vägen är att Gröna bilisters lyckats få igenom “Jag vill veta”, en kampanj om att drivmedel ska ha ursprungsmärkning och klimatpåverkan utskrivet. Det kommer börja gälla från 2020.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.