EU-topparnas högtidstal krossas på stranden. Flyktinghatarnas vidriga människoförakt ligger där öppet att se.

Och en pojkes kropp. Aylan Kurdi.

Nej vi vill inte se, vi tycker det är hemskt och vi diskuterar vår rätt att inte se, att inte publicera denna bild, inte skicka den vidare för den berör oss så.

Jag vill heller inte se.

Men nu måste vi öppna ögonen. Detta är det Europa vi skapar. 

Öppna gränserna!

Som ansvarig utgivare är jag medveten om att det finns kritik och oro och diskussion kring om denna bild ska publiceras. Jag menar att det är helt rätt och att Expressen och andra massmedier som redan gjort det tagit ett riktigt beslut.

Det finnas sällan nån anledning att publicera bilder på mord, övergrepp eller trafikolyckor bara för att det som sker är outhärdligt att se.

Men det finns all anledning att publicera bilder som visar den politiska effekten av att vi inget gör.

Jag kan under mitt liv minnas fyra bilder som förändrat mig och min inställning till det som pågår.

Det första är bilden av det brinnande barnet i Vietnam. Napalm från USAs bombplan över en bys civila invånare.

Det andra är bilden från öppningen av koncentrationslägret i andra världskrigets slutskede. Döda, döende och de få överlevande som tomt ser på oss som inget gjorde.

Den tredje är bilden på kroppar som hoppar ut ur World Trade Center 11 september 2001. De verkliga offren för världens maktvansinne.

Och nu bilden på Aylan Kurdi.

En vän till mig - Nina - såg bilden publicerad på sin Facebook och svarade. ”Jag är från Syrien. Jag var så gammal när jag fick komma in i Sverige”.

Bilder är hemska, de kan ljuga mer än mycket annat. Men de kan också dra ifrån slöjorna från våra ansikten och tvingas oss se.

Många har föreslagit att eftersom bilden redan är publicerad, finns det ingen anledning att visa den igen. Varför inte visa hur det BORDE vara istället. Varför inte barn på en strand, välkomna till mänsklig värme.

Ja, det kan man också göra.

Men det är inte så det är.

Den här bilden är inte en engångsbild som vi kan förtränga och tänka bort. Bara för att den gått i en tidning eller en tv-program betyder det inte att den inte också ska gå i nästa.

Den bör publiceras gång på gång.