BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kontentan är att barn måste få vara barn, att små flickors kroppar inte ska sexualiseras, och det håller jag så klart med om till 100 procent. Man talar också om att fixeringen vid kropp och yttre börjar så pass tidigt och att föräldrar måste sätta ner foten och börja säga nej till bh, bikini, smink och annat som hör vuxenvärlden till, för att förhindra denna utveckling. Och det är så klart skitviktigt att vi pratar mer om. 

Jag har själv en dotter som precis har fyllt åtta år och ännu är befriad från krav och ångest men jag vet också att det bara är en tidsfråga innan hon får upp ögonen och sedan är det kört. Barn måste få vara barn hojtas det och jag stämmer gärna in i kören, men jag kan inte okritiskt skrika halleluja och stanna där heller. Var är analysen? 

Vad är en bikini egentligen? Vad är lite maskara eller kladdigt påsatt ögonskugga? Är det verkligen där problemet ligger? Vi har fastnat vid detaljer men jag vill gärna nyansera lite mer. Jag är nämligen övertygad om att vi aldrig kan förebygga utseendehets eller sexualisering genom att förbjuda våra ungar att utforska sina begynnande vuxenliv med allt vad det innebär. 

Om jag tänker tillbaka till min egen barndom minns jag tydligt den oro jag kände kring mitt eget yttre, min kropp och huruvida jag var fin eller ej. Jag skämdes över mina knoppande bröst redan som åttaåring och ingenting i världen hade fått mig att gå med på att "bara vara ett barn" med allt vad det innebär, topless, bh-lös och blottad. Som vuxen kanske man skrattar åt eller viftar bort barnets begynnande pubertet, men för barnet är det blodigt allvar.

Och om vi skiter i begynnande pattar och låtsas att alla barn är helt outvecklade så finns det andra faktorer att ta hänsyn till. Och jo, jag vet att "alla andra får ju"-argumentet är totalt värdelöst, men vi kan inte komma ifrån att barn är sociala flockdjur och som sådana vill man bara få passa in och absolut inte sticka ut. 

Att utforska vuxenlivet handlar om att prova på det som vuxna gör. För begynnande småkvinnor är detta det som enligt samhällets normer har kodats som just kvinnligt. Det är smink, klackar, utseende. Att vara fin. Varenda kvinna som mina barn (och kanske dina?) träffar är traditionellt "kvinnliga" mer eller mindre. Vi kan inte presentera ett smörgåsbord av kvinnonormer och sedan slå bakut när ungarna tar efter. Ett förbud riskerar snarare att väcka skamkänslor hos de barn som vill passa in. 

Jag tror inte på att försöka släcka ytliga -bränder när det brinner under ytan. Att förbjuda bikini löser bara det specifika symtomet: flickan har ej bikini på sig. Men hon hittar ganska snabbt andra sätt att passa in på, för problemet är att hon har lärt sig att detta är viktigt och att hon inte duger annars.