Men det är ändå rätt.

Allt handlar om hur vi värderar det Vladimir Putin och resten av den ryska regimen säger och gör.

Allt handlar om hur vi förhåller oss till att det idag skulle finnas en konstruktiv väg mot fredsförhandling som inte bara betyder att Ukraina förväntas ge upp allt som Ryssland lyckats ta de senaste snart tre åren av fullskalig invasion.

Tysklands förbundskansler sträckte ut en hand till Putin, ett första samtal på länge. Rysslands svar blev att med en massiv attack rikta in sig på Ukrainas infrastruktur för energi, kort sagt försöka se till att hela landets befolkning möter en vinter av mörker och kyla. Samtidigt har Rysslands armé förstärks av förband från Nordkorea.

Jag tror vi måste vara helt på det klara med en sak:

Ukraina klarar inte det här om saker bara fortsätter som de gjort hittills. Alltså om Ryssland kan fortsätta skicka anfall efter anfall från även gränsnära baser, utan att Ukraina får svara – även om de idag har vapen att göra det med.

Ingen vettig vill ha eskalering utan riskanalys.

Ingen vettig vill heller slänga Ukraina till en mobbande, chauvinistisk, imperialistisk granne som förnekar nationens rätt att existera.

Ja, det är en farlig väg.

Men just nu finns ingen annan.