BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Bannon presenterar sig som ett slags messiasgestalt. Jämför sig med George Soros, som han betraktar som en destruktiv kraft, gränsupplösande och liberalt dekadent. Talar om Angela Merkel och Emmanuel Macron som om hans inflytande vore i paritet med deras. Bannon är ohämmat grandios.
Ja, det här initiativet kan sluta med att några inhyrda, fascistoida lobbyister förgäves försöker lära den specialklass som är kontinentens högerpopulister att låtsas vara trovärdiga politiker, samtidigt som Bannons mediebebis Breitbart levererar några hyllande artiklar för ekokammaren.
Men det kan också sluta med kunskapsöverföring som ger effekt. Bannon talar själv om att The Movement ska erbjuda centrala funktioner för opinionsundersökningar, research, budskapsanpassning och målgruppsanalys (tänk Cambridge Analytica).
Saken är att han har gjort det förut.
Trump blev chockerande nog vald till president – med Bannon som sin kampanjledare.
Bara det ger oss all anledning att ta honom på allvar.
Det finns en skrämmande metodik bakom hans beslut att ta sitt koncept till Europa. Det här är på riktigt. Inte minst för Storbritannien. Han har nyligen haft kontakter med konservativa politikerna Boris Johnson, Jacob Rees-Mogg och Michael Gove, som är minister i Theresa Mays regering.
Han infiltrerar. Han polariserar.
Bannon har dessutom odlat kontakter med bland andra Ungern, Polen, Frankrike – och Sverige.
Bannon nämner specifikt Sverigedemokraterna som en ”perfekt kandidat” för samarbete, och även om partiledningen upprepar att man är fullständigt ointresserad av vad han planerar, fanns Kent Ekeroth med då Bannon nyligen höll hov i London.
Vad finns det för garantier att Ekeroth inte gör comeback som SD-politiker lagom till 26 maj 2019, det datum vi ska rösta fram ett nytt Europaparlament?
Inga som helst.
Han har varit ansvarig för många av partiets viktigaste internationella kontakter. Han och Bannon hade sannolikt ett ömsesidigt givande samtal i London, inte minst eftersom Bannon har som uttalat mål att stärka banden mellan europeiska och amerikanska högerpopulister.
2016 arrangerade SD tillsammans med brittiska Ukip galan European Freedom Awards på Grand Hôtel i Stockholm med 400 gäster från Europas extremhöger. För notan stod partisammanslutningen Alliance for Direct Democracy in Europe (ADDE) där även Alternativ för Tyskland och italienska Femstjärnerörelsen ingår.
Till galan i Stockholm kom även gäster från USA, som Becky Norton Dunlop från konservativa tankesmedjan Heritage Foundation.
– We are a band of brothers and sisters, sa hon i sitt tal.
Någon vecka efter galan stod en leende Nigel Farage (Ukip) bredvid Trump i dennes gyllene hiss, för att gratulera honom till presidentskapet. Farage besökte Republikanernas konvent, han coachade Trump inför debatter.
Norton Dunlop fick en roll i Trumps team. Mot slutet av 2016 reste hon till Jerusalem för en konservativ konferens, och hon valde då att bojkotta ett möte med Israels vice utrikesminister Tzipi Hotovely sedan en av deltagarna, EU-parlamentarikern Kristina Winberg från SD, nekats tillträde på grund av partiets ”nynazistiska tendenser”.
Tjänster och gentjänster.
Nyfascismen har ingått en transatlantisk pakt.
Bannon både exploaterar och fördjupar den. Han vill ”fundamentalt förändra” – hans egna ord – det politiska landskapet. Han vill krossa unionen, dela den till aggressivt protektionistiska nationalstater.
26 maj 2019 är det val till Europaparlamentet. Det kommer att ske en högerpopulistisk kraftsamling. Det kommer att hända med eller utan Bannon. Men hans inträde förvärrar läget.
Bannon återkommer till att finanskrisen öppnade fördämningarna för högerpopulistiska partier. Nyliberalismen stod naken kvar efter att ha löst ut spekulanterna. Vanligt folk tvingades betala. Bannon vill använda denna bitterhet, erbjuda dem hopp. Han talar om ett samhällsbygge.
”Jag är inte vit nationalist. Jag är nationalist. Jag är ekonomisk nationalist”, sa han 2016, och fortsatte:
”Allt hänger ihop med jobb… Jag är killen som pushar för en infrastrukturplan värd tusentals miljarder dollar. Med negativa räntor är det en fantastiskt möjligt att bygga upp allt. Hamnar, stålverk – fixa dem! Vi kommer att kasta upp det mot väggen och se om det fastnar. Det kommer att bli lika spännande som på 30-talet.”
Det är vad han tar med sig till Bryssel. Förkunnelsen att etablissemanget räddar sig självt och utsätter andra för åtstramning, medan högerpopulisterna ser till majoritetens behov. Det är hans propaganda. (Trumps installationstal var laddat med sådana retoriska grepp.)
Det är ytterligare en orsak att noga följa Bannons verksamhet gentemot EU. Risken att han lyckas ympa in denna ideologiska dimension hos Europas högerpopulister. Att de erbjuder något annat än fixering vid migration.
För hur många regeringar kan idag möta löften om stora statliga investeringar – villkorade med nationalism – utan att förlora sig i ursäkter om snäva reformutrymmen?