I Sverige hörs slagorden ”kvinna, liv, frihet” (Jen, Xian, Azadi) på demonstrationer till stöd för protesterna i Iran. I förra veckan samlades partiledare och företrädare från den svenska regeringen på en manifestation i Stockholm. Men två dagar senare meddelade den statliga myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, att man ger klartecken för export av krigsmateriel till Turkiet.
Det är svårt att ta in hur Sverige ena dagen stöttar protesterna i Iran för att i nästa andetag börja sälja vapen till det land som angriper kurdiska områden. Slagorden kvinna, liv, frihet kom just från iranska Kurdistan och spreds sedan över resten av landet.
Går det att tala om annat än ett svek?
Anledningen till att ISP nu ändrat sig är en direkt följd av Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Sedan 2019 har Sverige inte sålt något med anledning av Turkiets attacker mot den kurdiska milisgruppen YPG i norra Syrien.
Turkiet är dock fortfarande på krigsstigen mot kurdiska områden.
I somras dödades nio irakiska turister i en attack vid en park nära den kurdiska staden Zakho. Två av dödsoffren var barn och över 20 personer skadades. Folk hade rest till bergsbyn i norr för att det är svalare där än i södra Irak.
Den irakiska regeringen anklagade turkiska styrkor för att ha utfört dådet. Turkiet svarade i sin tur med att förneka och lade i stället skulden på PKK.
Attacken är inte den första i sitt slag, förra året bombade Turkiet ett flyktingläger i Makhmour i norra Irak. Ett område dit många kurder flytt från Turkiet sedan 90-talet.
Erdogan har sagt att han ska ”rensa upp” i lägret eftersom det är en ”fristad för terrorstämplade PKK”.
Turkiet betraktar också den kurdiska milisen YPG som en del av PKK och har använt det som svepskäl för att invadera norra Syrien i flera omgångar. Målet är att ta kontrollen över området och rensa det på kurdiska styrkor. Planen är också att skapa ett område där Turkiet kan placera syriska flyktingar.
Om så blir fallet kommer Turkiet vara med och skapa en framtida krutdurk. Många flyktingar kommer inte från norra Syrien. Dessutom har det snart gått tolv år sedan kriget i Syrien inleddes och många flyktingar är barn som är födda i Turkiet och de vet inget annat. Risken är att Turkiet ägnar sig åt att ändra områdets sammansättning genom att tvinga syriska flyktingar att flytta dit och tvinga andra minoriteter att flytta därifrån.
En annan oroväckande utveckling är att Turkiet närmat sig både Ryssland och Iran. I somras ägde ett möte rum mellan Rysslands president Vladimir Putin, Erdogan och Irans president Ebrahim Raisi i Teheran.
Utåt sades mötet handla om bland annat Syriens framtid. Men många menar att mötets egentliga mål var Rysslands behov att köpa drönare av Iran för att använda i kriget mot Ukraina.
Turkiet vill idag främst köpa amerikanskt flygvapen och ser ett godkännande av Sverige som ett första steg att bli accepterade. Det är i det sammanhanget man bör se Sveriges ändrade princip.
Kanske är det Linda Åkerström på Svenska Freds som uttryckt det bäst:
”Genom att återuppta vapenexporten till en förtryckande regim som brutit mot internationell rätt och hotar med ytterligare militära aggressioner mot grannländer är det tydligt att Sverige värnar ett framtida Natomedlemskap högre än respekten för folkrätten, mänskliga rättigheter och demokrati.”
