Parasit. Enligt Svenska akademiens ordlista: snyltdjur, snyltgäst, snyltare, ”organism som lever i eller på en annan organism och får sin föda från den”. Det är ett passande uttryck för att beskriva aktörer som skor sig på andra, som välfärdsfifflare och giriga butiksägare.
Vi har franchisetagare inom Ica som tar ut miljonbelopp i utdelning – trots att de lovat att sänka matpriserna så mycket det går. Vi har konsultföretag som lurar socialtjänsten på (skatte)pengar.
Detta är två granskningar av Dagens ETC bara den här veckan. Listan över parasiter börjar bli ohyggligt lång.
I genomgången av Ica-butiksägarnas vinstutdelning står fattigpensionärerna Yvonne och Elisabeth i fokus. De berättar att de tvingas låna pengar av barn och barnbarn och äta frukost på Stadsmissionen för att klara sig. Samtidigt mår många butiksägares privatekonomi ruskigt bra.
De 250 största och mest lönsamma Ica-butikerna har delat ut 2,4 miljarder kronor till sig själva bara under det senaste året. En Ica-handlare som Dagens ETC har granskat har på fem år hållit tre extra bolagsstämmor och plockat ut totalt 57 miljoner kronor.
I en annan Dagens ETC-granskning har vi en fifflare som kommit på den briljanta idén att hyra ut samma socionomkonsult till två verksamheter inom Socialtjänsten samtidigt. Dubbla heltidstjänster, och därmed dubbel ersättning – finansierat av skattepengar.
Konsultföretaget Alpha Sow:s upplägg orsakar skada inte bara på personalen som hetsas att ta flera heltidsuppdrag samtidigt, utan också på Socialtjänsten och de som sökt sig dit. För att inte nämna våra gemensamma resurser, som urholkas, medan Alpha Sow:s vd – som heter just Alpha Sow – blir rik.
Är en så nedsmutsad rikedom ens värd att sträva efter?
Ett par uppriktiga undringar: Hur står man ut med sig själv när man blir rik på andra människors lidande? Är en så nedsmutsad rikedom ens värd att sträva efter?
Jag tror att allt det här är symptom på en samhällssjukdom. Vi kan kalla den för vinstsjukan, och dess främsta karaktärsdrag är inställningen att allt kan – bör! – bli en inkomstkälla. Det är nyliberalistiska tankar med inslag av entreprenörskapstänk. Och vinsten ska gärna genereras på bekostnad av den lilla människan, med hjälp av de gemensamma resurserna.
Det är som om ett mantra fått fäste i väggarna: Varför göra något utan att tjäna pengar på det? Det ses som bortkastad tid.
Och det synsättet märks i såväl det stora som det lilla. Glöm till exempel att få låna en Iphoneladdare eller ett paraply i hotellreceptionen – nu får du hyra en powerbank eller betala för att slippa bli blöt, eftersom någon bestämde sig för att göra business på bekostnad av medmänsklighet.
Att vi hamnat här är föga förvånande. Titta bara på hur våra högsta politiker håller på: det är middagar för skattepengar, hittepå-tjänster med hög lön till polare som behöver ett nytt jobb, och vältajmade aktieköp i företag man själv varit med och gynnat.
Vi borde börja kalla den här sortens aktörer för vad de är: parasiter. Jag är så oerhört trött på dem.
