Det här är vad du ser på bilden.

Ingen kan med säkerhet säga när flickan kommer att få se sin mamma igen.

Veckor. Månader. Kanske år.

Polariseringen. Demokrater avskyr att barn separeras från sina föräldrar. Republikaner älskar att Vita huset agerar mot migranterna. Fox News och andra extrema medier både frambringar och bekräftar deras upplevelse av att något måste göras.

Invasion, säger Fox News.

Plåga, säger presidenten.

En programledare talar om behagliga ”sommarläger”, som vore det generösa gåvor som delas ut av USA. En inbjuden gäst – Corey Lewandowski, tidigare kampanjarbetare för Donald Trump – hånar berättelsen om hur en flicka med Downs syndrom tvingats bort från sin mamma. ”Buhu buhu”, säger han.

65 barn per dag skiljs från sina föräldrar.

Hittills är det fler än 2 400 barn, sedan administrationen för drygt en månad sedan beslutade att alla som illegalt försöker korsa gränsen ska åtalas. Nolltolerans.

Hur många har återförenats?

Ingen vet, inte ens den regering som är ansvarig för beslutet.

Hur många har deporterats utan att få sina barn med sig?

Ingen vet.

Vita huset hänvisar till gällande lagstiftning, men det handlar om en ny policy, ett val som har gjorts, bara logiskt om syftet är att åsamka migranter största möjliga skada – även om det innebär att deras barn traumatiseras för livet.

”Jag hoppas att folk förstår budskapet”, säger justitieminister Jeff Sessions.

Kritiken kommer. Det dras paralleller till historiens allra mest bottenlösa avgrunder.

”I nazisternas Tyskland lät de inte judarna lämna landet”, svarar Jeff Session, som anser sig ha stöd i Bibeln för att utöva systematisk, statligt sanktionerad barnmisshandel (enligt den amerikanska organisationen för barnläkare).

Here's video of Sessions' remarks on the Nazi Germany comparisonpic.twitter.com/IuWPkFpGw4

Vittnesmålen är fruktansvärda om du läser vad politiker och journalister möter i lägren som samlar upp tvångsomhändertagna barn. Burar. Så många som 20 barn sitter där. På golvet tomma vattenflaskor och påsar med chips. Den som blir trött får värma sig under folie. Men vilket barn kan sova när det inte förstår vart mamma och/eller pappa tagit vägen? De sitter på metallbänkar, stirrande tomt framför sig. Apatiska. Någon har rullat ihop sig till en liten boll. Inga leksaker, inga böcker.

Breitbart förmedlar lögnen att barnen coachas av liberaler, att deras tårar är falska. Fox News sprider lögnen. Det är så ovärdigt. Att inte ens barn är fredade.

Hur du hanterar deras utsatthet avgör vilket slags människa du är.

Det som sker vid gränsen, i lägren tillfogar skador som aldrig kommer att läka.

Barn går sönder.

Föräldrar går sönder.

Alla som blir redskap i detta går sönder.

Myndigheternas anställda som ska ta barnen, som efteråt ska hantera föräldrarna. Frivilliga krafter som försöker säkerställa att barnen och föräldrarna ska få se varandra igen, för systemet är så konstruerat – medvetet – att ingenting garanterar en återförening.

Nej, det här är inte samma sak som flyktinglägren i Europas periferi eller som svenska regelverk kring anhöriginvandring eller som praktiken under Barack Obama.

Det här är exceptionellt.

Högerpopulismen blottar sig. Retoriken faller undan. Eller snarare materialiserar sig. Det här är vad den vill, vart den är på väg.
Total avhumanisering, skamlös rasism och vit identitetspolitik.

Det gäller inte bara att barn tas från sina föräldrar. Det gäller också hur det går till. Tahirih Justice Center, som hjälper migranter, förklarar:

”En vakt säger: ’Jag ska ta ditt barn så att det får ett bad.’ Just den metoden ser vi hela tiden. Efter 20-30 minuter börjar föräldern fråga: ’Var är min femåring? Badet tar väldigt lång tid.’ Då säger vakten: ’Du kommer inte att få tillbaka ditt barn.’ Inte ens när barnet skriker och kräks får de några minuter på sig att ge tröst.”

Föreställ dig.

Föreställ dig barnens ångest.

Föreställ dig föräldrarnas vanmakt.

Ett spädbarn som rivs ur sin mammas famn – när hon ammar, när hon ammar!

Blöjbarn som interneras.

Tusentals barn som utsätts för övergrepp.

USA går sönder.

Inget land som tillåter sådant här förblir vad det har varit, eller tror sig vara.

Mina ord räcker inte till. Jag ber dig lyssna på en ljudinspelning från ett av lägren. Barnens desperata snyftningar. Av det slag där de knappt kan andas längre. Skriken. Mami! Papá!

En vakt, han är road:

”Vi har visst en orkester här inne.”

Punchline:

”Nu saknar vi bara en dirigent.”

Mörker, vilket jävla mörker.