Redan när Tidöavtalet presenterades stod det klart att den nuvarande regering tillsammans med Sverigedemokraterna vill införa en rad populistiska åtgärder som svar på kriminalitet bland yngre.  

Bland annat föreslog M, L, KD och SD att tvångsomhändertagande av barn ska ske oftare och att man vill sänka straffmyndighetsåldern. Även visitationszoner ska vara tillåtet, det vill säga att polisen ska få befogenhet att visitera människor utan brottsmisstankar – och så vill man införa ungdomsfängelser.  

Förslagen har mött stark kritik, inte minst för att många av de repressiva idéerna påverkar socialtjänsten och deras sätt att arbeta. Med de nya förslagen riskerar socialtjänsten att gå från förebyggande insatser mot ungdomar till att agera mer som en polis. 

Andra förslag, som just detta med ungdomsfängelser, kommer garanterat att göra mer skada än nytta. Hittills har Socialdemokraterna sagt nej till ungdomsfängelser men nu öppnar S upp för att gå på regeringens linje. Förra veckan sa Socialdemokraternas rättspolitiske talesperson Ardalan Shekarabi att man inte tänker ställa sig i vägen för ett sådant förslag.  

Att högerpartier ska tro på sociala åtgärder är det nog ingen som förväntar sig men att Socialdemokraterna ger efter är bedrövligt.  

Barn och unga personer som begår brott hamnar idag hos Sis, statens institutionsstyrelse. De hamnar där antingen genom tvångsplacering enligt LVU (Lag om vård av unga) eller LSU (Lag om sluten ungdomsvård).  

Det händer att unga rymmer från Sis-hemmen, och det vill politiker sätta stopp för. Samtidigt är det viktigt att påminna att det redan idag skett en dramatisk minskning av rymningar från den slutna ungdomsvården. Förra året var siffran två.  

Istället för att se över hur Sis fungerar väljer både regering och S att fokusera på fängelser. 

Men det finns en anledning till att man lade ner ungdomsfängelser en gång i tiden. I slutet på 70-talet insåg man att det inte fungerade. Vi vet också genom forskning och erfarenheter från andra länder att hårdare straff inte minskar brottsligheten. Visst kan inlåsta ungdomar stoppas från att utföra brott under den aktuella perioden – men sedan då?  

Problemen med inlåsning, även inom Sis, är kritiserat av flera skäl, bland annat har man sett att ungdomar med problem som samlas på en och samma plats riskerar att lära av varandra och ta till nya destruktiva beteenden. Dessutom är inlåsningen i sig inte framåtsyftande.  

Vad tror förespråkare att fängelser ska klara som inte Sis klarar? 

Det finns inget egenvärde i att låsa in människor, när vi låser in barn är det för att vi som samhälle agerat för sent. Det måste vara den allra sista utvägen, inte den första. För målet måste väl ändå vara att få ut fungerande människor i samhället igen, eller ännu hellre hindra barn och unga från att hamna snett i livet?  

Vi sviker barn och unga två gånger, först genom att inte satsa tillräckligt mycket på förebyggande arbete. Sedan sviker vi samma ungdomar igen genom att öka de repressiva åtgärderna.  

Polismästaren Carin Götblad sa i en intervju att hon redan för 15-20 år sedan började se en ny oroande trend med unga killar som inte klarade skolan, som halkade efter och bara flöt omkring i samhället utan att fångas upp någonstans.   

Alla de här problemen kvarstår och kommer inte lösas med ett fängelse som tvärtom bara riskerar att skapa nya.