Henrik Jalalian: Bara idioter tycker synd om personer med Downs

Den amerikanska komikern Shane Gillis har en farbror med Downs syndrom. Han gör en träffande betraktelse av alla som slentrianmässigt tycker synd om hans släkting:

De kan inte ha träffat många personer med Downs.

Hans farbror mår nämligen bättre än de flesta. Gillis nämner till exempel farbroderns livsbejakande val att smyga med sig varma mackor till restauranger – för säkerhets skull, ifall det saknas på menyn.

Själv har jag en svägerska med Downs. Hon sparar alla ledare jag någonsin skrivit i Värmlands Folkblad i en prydlig hög. Ingen annan har varken förr eller senare uppvisat en sådan omsorg om mitt skrivande. Det är ett privilegium att ha henne i min vardag.

Men medan personer med Downs lever fullgoda liv och bidrar till att göra samhället bättre, verkar politiker ha glömt deras rättigheter. 

Idag är världsdagen för Downs syndrom. Den firas genom att bära olikfärgade strumpor, att "rocka sockorna". Dagen till ära skriver Downföreningens expertgrupp på debattsidan om hur de som flyttar till gruppboenden, i ett slag kan förlora ledsagning till fritidsaktiviteter. De begränsas istället till boendets gemensamma verksamheter – som om folk med Downs inte hade egna intressen och personligheter. 

Fler saker bör lyftas en dag som denna. Personer som inte arbetar på grund av funktionsnedsättning betalar högre skatt – skillnaden ökade igen vid åsskiftet. Samtidigt urholkas lagen om stöd och service (LSS).

Man behöver inte tycka synd om någon som har Downs. Men att politiker rockar sockorna idag ger en fadd eftersmak, när rätten till insatser samtidigt skärs ner.