Det är en normal reaktion.
Det är en mänsklig reaktion.
Sedan finns Sverigedemokraterna.
Richard Sörman jobbar på partiets propaganda-tv Riks. Han får också flashen på måndagskvällen. Den berättar att flera ska vara skadade, men fortfarande är mycket oklart kring vad som egentligen inträffat. Absolut ingenting är känt om förövare. Men han skriver på Twitter:
”Visst är det konstigt att vi svenskar inte vill ha mer immigration från Mena?”
Mena betyder Mellanöstern och Nordafrika, just de platser på jorden som Sverigedemokraterna anser exporterar våldtäktskultur, bidragsberoende och islamism, ja, egentligen allt dålig, allt utom riktiga flyktingar.
Senare under kvällen framkommer det att den gripne 18-åringen inte alls kommer från den regionen, utan från Skåne. Det här påtalas. Richard Sörman samlar sig. Sedan formulerar han detta:
”Jag drog en chansning byggd på det vanliga mönstret. Bättre ha fel ibland än varenda dag.”
Samtidigt har två familjer precis fått veta att deras älskade anhöriga aldrig kommer hem igen och en tredje har fått veta att sonen är misstänkt för att ha slagit ihjäl sina lärare.
Drog en chansning…
De senaste skoldåden i Skåne har inte heller de utförts av invandrare, utan där har polisutredningarna tvärtom kunnat påvisa högerextrem radikalisering.
Richard Sörman har ändå hittat det där vanliga mönstret, att unga män från utomeuropeiska länder plågar Sverige på alla möjliga sätt. Han behövde inte leta i vida cirklar. Det är nämligen präglat rakt igenom hans egen rasistiska – och opportunistiska – hjärna.
Sverigedemokraterna älskar när sådant här händer.
Tänk om det är en muslim!
Ju värre desto bättre.
Hoppas, hoppas.
Det är de så kallade Sverigevännernas mest perversa drag, att de suktar efter olycka, efter att någon ska fara riktigt illa för att sedan kunna exploateras skoningslöst.
”Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas!” rasistgissade SD-toppen Linus Bylund i samband med terrordåden i Oslo och på Utøya.
Han drog också en chansning.
Sedan visade det sig att förövaren inte alls var muslim utan snarare väldigt mycket mer åt det sverigedemokratiska hållet, inklusive vanföreställningar om folkutbyte och trojanska hästar och konspirerande globalister.
Så hur krishanterar SD-politiker?
”Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde”, bloggade SD-politikern Erik Hellsborn.
Det var kanske inte muslimer som gjorde det.
Men det är deras fel ändå.
Bättre ha fel ibland än varenda dag.
Rasism är en empatistörd åsikt, nationalism en fördummande riktning.
Sverigedemokraterna illustrerar detta.
Och hyckleriet!
Den genomfalska omtanken, medkänslan som faller sönder bara du blåser lite på den.
Till sist kommer ett parti som hellre chansar än väntar att få rätt. Som i Vetlanda, förra året. En man från Afghanistan, med en bakgrund av psykisk ohälsa och missbruk, går till angrepp.
”Dådet i Vetlanda orsakades av regeringens extrema invandringspolitik”, skriver Sverigedemokraterna snabbt på sin egen Facebook.
Medan hans offer vårdas för knivskador rullar Riks ut video efter video. Först uttrycks bestörtning och solidaritet. Men det är bara trampolinen mot att angripa ”mainstreammedia” för att vara ängsliga – för att sympatisera med gärningsmannen.
”Vi har länge varnat för konsekvenserna av att ha en migrationspolitik där vi inte har någon som helst koll på de som kommer till Sverige i landet”, säger SD-riksdagsledamoten Adam Marttinen.
”Regeringen är ansvarig”, säger SD-riksdagsledamoten Tobias Andersson.
”Stefan Löfven, du släpper bokstavligen in enorma massor av vuxna män”, säger programledaren Rebecka Fallenkvist, headhuntad från Ungsvenskarna.
Det är ett gamarnas parti.
Skadeglädje blir till förtjusning.
Inom ett par dagar hade Riks gjort sex stycken inslag om Vetlanda. Hittills har det blivit tre om Malmö. Nej, det görs inga tvärsäkra analyser utifrån att 18-åringen kommer från Trelleborg. Istället öppnar man för att psykisk sjukdom kan vara utlösande faktor, ”ett vansinnesdåd”. I kanalens morgonprogram konstaterar man på tisdagen att det som hänt är ”jättefruktansvärt” och ”inte känns som Sverige”. Deltagarna, särskilt Richard Sörman, vill hellre prata om skjutningar och gängkriminalitet. Nu var det ju inte en skjutning på skolan. Eller gängkriminalitet. Ändå:
”Man kan tänka sig att man triggas av att det är så mycket dödligt våld i samhället, att man tänker att man kan skjuta och döda lite hur som helst.”
Det var kanske inte invandrare som gjorde det.
Men det är deras fel ändå.
Alltid.
