Men var kommer pengarna ifrån? frågar en läsare apropå de runt 9 000 miljarder kronor som EU nu ska satsa på vapen och militär upprustning. Det är en bra fråga eftersom den avslöjar den stora ekonomiska lögn som styrt politiken i Sverige ända sedan Göran Persson sa de bevingade orden om att den som är satt i skuld inte är fri. Efter den dagen har svenska regeringar medvetet bromsat ekonomin och vägrat använda det offentliga finansiella överskottet eller ta lån för investeringar. Sakta har landet blivit fattigare vad gäller trygghet, omsorg, utbildning samtidigt som finansmarknaden blivit allt större och allt mer vinstgivande.
Sanningen om de 9 000 miljarderna är att Europeiska centralbanken ger ut dem, det är en tryckning på datorns tangentbord. Det finns inget kassavalv med guld som man öser ur, det finns inget som säljs för att skapa lånen, det är bara att ECB använder den makt den har, att ge ut euro, som gör det möjligt.
Dessa 9 000 miljarder avslöjar det som länge förnekats av politiken.
Att ”spara bort statsskulden” gör en fattig, inte rik.
I själva verket gäller motsatsen för en stat, eller en federation som EU.
Bara den som sätter sig i skuld kan utveckla samhället, skapa nya jobb, nya verksamheter och bygga en välfärd för alla.
Japan är ett av världens rikaste länder och har samtidigt en enorm statsskuld. Men den består av att medborgarna lånar ut till staten, det är ingen som får makt över Japan på grund av stor statsskuld.
USA har ett snabbt växande underskott som skapar en allt större skuld men den betalas genom att USA ger ut dollar som världen måste köpa. Imperiets makt är makten över att skapa pengarna.
Sverige har fått en av de lägsta statsskulderna efter årtionden av nedskärningar och genom att vi inte tagit lån för att utveckla samhället. Tvärtom har vi minskat ekonomin så att över tio procent av arbetskraften är arbetslös. Det är ett historiskt misslyckande, de ”positiva budgetarna” betalas av utslagning och arbetslöshet.
Det finns egentligen bara en sak som begränsar hur stora lån en stat ska ta.
Gränsen är vad den verkliga ekonomin kan prestera, alltså att pengarna går till riktigt nytta genom att det finns arbetskraft som kan skapa nyttan.
Att bara ha lån som ligger på finansmarknaden är ju meningslöst, det verkliga ekonomin måste kunna växa och då måste det finnas arbetskraft, råvaror, kunskap och forskning som kan skapa det nya.
Om man bygger en järnväg blir inte staten fattigare, den har tvärtom blivit starkare ekonomiskt genom att transporter kan bli billigare och människor få jobb genom att transporter mellan orter kan öka.
När kommunen bygger en skola blir den rikare genom att föräldrarna kan stanna i kommunen och se sina ungar växa upp och utbildade kunna bygga ett eget liv.
Det handlar alltså aldrig om stat, kommun eller federation inte ska låna, den stora frågan är vad man använder pengarna till.
Att lån kan missbrukas vet vi, hela IMFs lånesystem till fattiga länder liksom Världsbankens handlar om att bit för bit tömma de nationerna på deras värden. Den moderna kolonialismen har skapats genom lån som är ocker.
När man som kritiker påpekat att staten bör låna till investeringar och omställning så har svaret varit lite dumdumt ”tror du man kan låna hur mycket som helst”.
Nej, det kan man inte.
Det som sätter gränserna är att man kan ta hand om pengarna och skapa nytta och nya värden.
Att det finns behov att lösa.
Det är alltså inte om utan hur de 9 000 miljarderna ska användas som vi bör diskutera. Om det bara handlar om att köpa vapen från USA så skapas inget nytt värde. Möjligen kan det fungera som avskräckning några år. Om det är utbildning och forskning runt ny AI-teknik med drönare, ja då kommer det skapas sidoverksamheter som blir ny nytta för alla. (Det var så bland annat mobiltelefonin skapades.) Om det går till köp av enorma lager ärtsoppa ger lånet liten nytta, om det däremot investeras i nya sätt att producera protein så länder blir självförsörjande, då har lånet ändrat mycket till det bättre inte bara ur försvarssynpunkt.
Det är inte lånen som är problemet, utan vad de används till.
Att som socialist kritisera att regeringen vill satsa 400 miljarder på ny energi är korttänkt. Det man ska kritisera är att pengarna slösas bort på gammal kärnkraftsteknik och kommer ge landet dyrare skattefinansierad el decennier framåt.
Det är inte lånen som är problemet, utan vad de används till.
Det är för mig obegripligt hur vänster, miljöparti och socialdemokratin i decennier hindrat alla reformer med argumentet att man inte ska låna. Man har gjort sig maktlös med dessa budgetregler.
När EU nu visar en annan väg är det dags för svensk opposition att tänka om.
Just nu har man lagt ett förslag om en liten särskild försvarsskatt för att ”finansiera upprustning”. Det är en riktigt dålig idé. Att ta extra pengar från löntagare till militären istället för ett lån är att minska ekonomin, inte utveckla den.
Rädda klimatet. Investera i välfärd. Satsa på full sysselsättning. Det är inte pengar som saknas.
Göran Perssons bevingade ord gjorde i praktiken reformismen omöjlig i Sverige. Den dog och S minskade i takt med statsskulden.
De 9 000 miljarderna till försvar som EU ger ut berättar något viktigt. Nämligen att vi kan göra samma sak med annan nytta. Rädda klimatet. Investera i välfärd. Satsa på full sysselsättning.
Det är inte pengar som saknas.
Det är bara en usel ekonomisk politik som förstör.
Nu finns 9 000 miljarder skäl att ändra det.
