Förra året betalade varje svensk i snitt 22 745 kronor i en märklig bankskatt. Det är nämligen så mycket som bankernas vinster kostar, alltså den summa som de fem stora bankerna gjorde förra året: Nordea, SEB, Handelsbanken, Swedbank och Danske Bank. Totalt 240 miljarder kronor.
Utslaget på varje svensk, även barn och gamla, blir det alltså över 20 000 kronor som man betalat till vinster åt bankägarna. Räknar vi om det till alla som jobbar blir siffran högre. Det är 5,2 miljoner som har jobb och de betalar då var och en nära 50 000 kronor till de stora bankernas vinster.
Det här är fullständigt absurt och berättar för alla om ett sjukt system, där alla löntagare i Sverige förlorar en månadslön – eller flera – till institutioner som inte vill dem något gott.
240 miljarder i vinst, går det att förstå en sådan siffra?
En del försöker förklara det med att det motsvarar en halv miljon nyanställda inom vård och omsorg. Andra jämför med de stora industribolagen, men inte ens Volvo kan med sina lastbilar nå upp till bankernas vinster trots rekordvinsten på 49,9 miljarder. Alla företag är var och en mindre än bankerna i vinster. Detta trots att bankerna inte producerar något, utan bara lever som en gigantisk avgift på alla andra.
Förklaringen till den här stora vinsten är nämligen varken lyckade investeringar, nya ”produkter” eller nya fina tjänster som gör ekonomin bättre. Istället är det framför allt skillnaden mellan det banken betalar sina kunder när de sparar och det man tar ut för att kunderna har lån.
Räntenettot har vuxit från 1,3 procent till 2,7 procent på bara två år.
Det är alltså en fördubbling.
En omvänd bankskatt där alla löntagare betalar till bankerna genom räntenettot.
Motivet för att göra det här har varit att Riksbanken höjt sin styrränta, bankerna har då höjt sina låneräntor på bostadslånen framför allt. Men att höja räntan men inte höja sparräntan betyder att man ökar gapet och, simsalabim, gör bankerna miljardvinster i ett läge där alla normala svenskar är pressade och har en allt sämre ekonomi.
Man kan då tro att staten, genom Riksbanken, skulle agera och försöka pressa bankerna att sansa sig. Men det är faktiskt tvärtom. Riksbanken skriver i en rapport att ”de svenska storbankerna har en hög lönsamhet som står sig väl även i en europeisk jämförelse” och förklarar att ”lönsamheten drivs framför allt av räntenettot, som idag står för cirka två tredjedelar av de svenska storbankernas totala intäkter”.
Detta, att vi har en omvänd bankskatt där alla löntagare betalar till bankerna genom räntenettot, är alltså inget som förvånar eller bekymrar Riksbanken.
Tvärtom, man är nöjd med utvecklingen, bankernas övervinster är något som applåderas, inte kritiseras.
Även regeringen är nöjd. De förslag som lagts av bland annat S om att åtminstone beskatta detta räntenetto så att bankerna tvingas minska det, har ignorerats. Tidöpartierna har inga förslag alls om hur bankernas övervinster ska hanteras. Och det kom ingen reaktion när bankerna förklarade att de höga vinsterna skulle leda till rekordstora aktieutdelningar. Detta trots att dessa utdelningar faktiskt är lika stora som hela det svenska försvarets budget.
Bankerna ger alltså ut lika mycket pengar till ägarna som hela svenska folket betalar till försvaret.
Är inte det en siffra som borde få högerpartier att reagera?
Men nej, tystnad råder över en av de största skandalerna i den ekonomiska politiken.
Bankerna får fortsätta fungera som företag som beskattar människor som jobbar med runt 50 000 kronor per år genom sina stora vinstuttag.
Om vi skulle vända på detta, om de privata bankerna istället styrdes och ägdes demokratiskt, så skulle vi minska kostnaderna för samhället så att alla de nedskärningar som görs i offentlig sektor skulle kunna vändas till satsningar.
Eller att alla löntagare fick 50 000 kronor mer att leva för.
