Om ni bara visste hur ofta lite äldre läsare mejlar mig om sin skräck för att bli utsatta för bedrägerier. Det har gått så långt att de ibland totalt undviker digitala miljöer. För vem vet om det är okej att använda bank-ID när sådant begärs? Var det verkligen banken som ringde? Kan någon stjäla kortuppgifterna när man betalar på nätet?
Jag förstår dem.
Jag förstår verkligen frustrationen över att storbankerna som tjänar fler miljarder än vad som någonsin varit rimligt, möter denna skräck genom att lägga ner sina fysiska kontor och, när de faktiskt fortfarande existerar, använda dem för att med obeveklig hand peka tillbaka mot internet.
Bedrägerierna är ett samhällsproblem.
Vi vet redan att de kriminella nätverken utforskar denna gröna äng och är blixtsnabba att lära sig nya metoder. Gissa om de älskar AI. Gissa om de kommer ringa upp din 85-åriga mormor med din samplade röst och be henne om en överföring för att du hamnat i knipa på semestern.
Ny teknik kräver nytt ansvarstagande.
Regeringen vill att bankerna ska göra mer.
Bankerna vill istället att kunderna ska göra allt själva – och om någon blir utsatt för brott får den väl skylla sig själv, så läs det finstilta och svälj förlusten, tänk inte ens på att processa för då kommer våra advokater att platta till dig som en hel flock elefanter.
Hårdvinklar jag?
Kanske en gnutta, men inte mycket.
Sveriges storbanker tycks sakna respekt för sina kunder, som till att börja med pressas på hutlösa marginaler samtidigt som ledningarna utan att blinka delar ut 120 miljarder kronor till sina ägare. Det här ojämlika förhållandet har Dagens ETC och jag själv tidigare skrivit om, bland annat när jag undrade varför det ska ta tre månader för Swedbank att hantera min pappas okomplicerade arvsskifte när det tar högst en millisekund för samma bank att försöka sälja på mig dyra tjänster när pengarna väl är överförda.
Nu är det dags igen.
Dagens Industri rapporterar att Sveriges storbanker är inställda på att försvaga en EU-process som går ut på att bedrägerioffer ska få större chans till ersättning från just banker. Som megafon används Bankföreningen, det vill säga branschorganisationen.
Dags att sätta ner den berömda foten. Hårt. Vilka tror ni att ni är? Vilka tror ni att vi är?
I ett brev som gått iväg till EU-kommissionen heter det att den typen av konsumentskydd ”skulle stödja den kriminella affärsmodellen och faktiskt kunna göra EU-medborgarna mer sårbara för denna typ av bedrägeri”. Inte bara det, man varnar för ”friendly fraud”, alltså att vi konsumenter blir så sugna på snabba cash att vi ingår maskopi med kriminella och gemensamt ruinerar de stackars bankerna.
Jojo. Det halmstråt plockades visst djupt ner i ladan.
Politiken får bara inte förledas av så simpla knep och rent av kränkande argument.
Vi står inför en snabbt växande brottslighet.
Då har alla ett ansvar att bromsa den.
Självklart vi konsumenter.
Självklart politiken som har laginstrumentet till sitt förfogande.
Självklart bankerna.
Oavsett om bankerna vill eller inte.
Nu verkar det senare gälla.
Dessutom strävar man efter att utsätta alla EU-medborgare för den ekonomiska otrygghet som man, genom kartellbeslut, anser att svenska kunder förtjänar.
Dags att sätta ner den berömda foten.
Hårt.
Vilka tror ni att ni är?
Vilka tror ni att vi är?
Att miljoner svenskar skulle acceptera att bankerna tvår sina händer om det värsta händer och kriminella använder bankernas egna system som verktyg för att länsa konton på livsbesparingar.
Så illa kan det väl inte vara.