Kvalitet betyder konkurrenskraft. Det är bra för kunderna.

Kanske är det där sant för många företag. Men det verkar bara gälla till en viss gräns. Låt oss ta bankerna som exempel.

När gick du senast till en bank och upplevde en större kvalitetsförbättring? Mer sannolikt är att det senaste du såg från din bank handlade om ett lokalkontor som lägger ner eller en hänvisning till internetbanken.

Högre räntor på sparkontot nu när räntorna på lån gått upp? Glöm det. Enkel kontanthantering på närmaste kontor? Skratt.

Swedbank marknadsför sig nu med kampanjen ”Ett problem mindre”. Den riktar sig till unga som ska få hjälp med sin privatekonomi. Det är smart. 

Den genomsnittlige svensken byter nämligen nästan aldrig bank. Krokas man tidigt lär man bli kvar. Konkurrensen mellan banker är därför mycket liten, särskilt om kunder som har bostadslån.

Man kan se det som en sorts organisk kartellbildning. Därför ser du inga massiva kampanjer om enorma sparräntor eller nya lokalkontor med personlig service nära dig. Trots att bankernas miljardvinster gör att de skulle ha råd.

Socialdemokraterna har föreslagit att den statliga banken SBAB ska få ett särskilt ansvar att konkurrensutsätta svensk bankmarknad. Sänk låneräntor, höj sparräntor. Tvinga de andra bankerna till annat än rena övervinster. 

Det vore minst sagt bra. Så kan kunderna få åtminstone något av det vi betalar för.