Fossilt.
Uteslutande.
Men det låter så illa nu när ett nytt narrativ ska etableras, nämligen att näringslivet i rasande fart ställer om sig självt. Artikeln handlar om att ”tunga investerare” ställer krav på att företag ska röra sig bort från just fossilt. Annars lyfter de sina pengar. Ett slags intern press, en mekanism som utgår från ekonomiska perspektiv och fungerar utan att politiker behöver blanda sig i.
”Efterfrågan på olja måste ju ner för att vi ska nå Parisavtalet, och vi ser att det är svårt för oljebolagen har svårt att tjäna lika mycket pengar som de gjorde före oljepriskollapsen 2014”, säger Thina Saltvedt, energianalytiker på Nordea, till Dagens Nyheter.
Alltså borde Teitur Poulsen vara orolig.
Han står surrad vid rors på ett sjunkande skepp.
Men bara om allt detta stämmer.
Lundin har fossilt, man gör inget annat, kan inget annat.
Finanschefen är ändå full av tillförsikt. Framtiden är ljus. Oljan och gasen flödar. Klimatkrisen finns inte.
Vi ska vara tacksamma mot Teitur Poulsen. Han är nämligen ovanligt ärlig. Han säger som det är, att den stora berättelsen om näringslivets sunda logik är falsk. Även om enskilda aktörer gör ansatser att minska sin riskexponering vad gäller fossilt, är det mer relevant att tala om att de största olje- och gasbolagen fortsatt styr sina investeringar huvudsakligen mot fossilt, samtidigt som de största finansinstituten låter dem göra det.
”Vi har verkligen vidtagit åtgärder”, säger Teitur Poulsen om hur Lundin kunnat säkra upp 25 miljarder kronor i lån från svenska storbanker som samtliga påstår att de vill spela en ansvarsfull, hållbar roll med tydligt formulerade krav på företag att inte förgöra planeten.
Spännande!
Men…
Lundin plockade i fjol upp 165 000 fat oljeekvivalenter per dag
Lundin planerar att provborra efter ännu mer – i Arktis.
Fossilt, fossilt, fossilt.
Men…
Lundin tänker göra allt detta med förnybar elektricitet.
Vindkraft för att pumpa olja och gas.
Bankerna älskar det!
Ett litet, litet alibi.
Ungefär som att leverera landminor i återvinningsbara paket, försedda med rosett.
Mer än så behövs inte. Lundin får sina lån. Bankerna kan bocka av någon punkt i sina uppenbart helt meningslösa policydokument.
Det är naturligtvis absurt.
Lundin skryter om att man kraftigt ska minska koldioxidavtrycket per oljefat. Men det finns ett enda ord du behöver komma ihåg.
Oljefat.
Bankerna lånar till oljefat.
”Om vi missar att uppnå målen kommer vi betala en högre ränta”, säger Teitur Poulsen.
Bankernas enda risk är därmed att tjäna mera pengar på att driva fram fossil verksamhet, för det är fossil verksamhet, produkten är olja och gas, det har ingen som helst betydelse om den har lämnat jordens innanmäte med hjälp av grön el eller trollstav.
Det är så sjukt.
Att symbiosen mellan finans och fossilt kan tala att ”olja och gas kommer behövas i många, många decennier framöver” när slutsatsen av deras uppgörelser innebär att vi förlorar möjligheten att bromsa klimatkrisen.
Mera pengar.
Eller en framtid.
Svenska banker satsar nästan 100 miljarder kronor på oljeutvinning i Arktis.
SEB, Nordea, Danske Bank och Swedbank är värst.
Risken är stor att du som läser detta är kund hos någon av dem. Fråga dem hur de tänker. Fråga dem hur de balanserar vinst mot din framtid, mot dina barns framtid.
”Det är en win-win för oss och bankerna”, säger Teitur Poulsen.
Mera pengar.
Och en katastrof för mänskligheten.
